Tydlig gräns mot arbetsgivarna

»Vi är mycket klara över var gränsen mellan vårt ansvar och deras insatser går.«

10 januari 2005

Gränsen mellan arbetsgivarens ansvar och kamratstödjarna är inte otydlig. Det försäkrar Berith Carlsson, vårdenhetschef på avdelning 11, tiva på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg. Hon är relativt ny som chef på avdelningen men tvekar inte i sitt stöd för kamratstödjarnas verksamhet.

– Kamratstödjarna är ett bra komplement till vårt arbetsgivaransvar. Men vi har inget samarbete med kamratstödjarna. De har sin tystnadsplikt, det måste vi respektera, säger hon.

Men, tillägger hon:

– Vi rör oss ute i verksamheten. Och vi har också ögon att se med…

Med »oss« syftar hon på sig själv, den biträdande vårdenhetschefen och sektionsledarna.

Kamratstödjarna har lov att utföra sitt arbete under arbetstid. Berith Carlsson är inte orolig för att det ska missbrukas.

– Det är seriösa personer. De gör något bra av detta.

Lönsamt? Berith Carlsson säger sig inte räkna timmar; kamratstödet är inte något som ska »räknas hem«. Men hon tror att kamratstödjarnas insatser lönar sig genom att det blir bättre stämning på arbetsplatsen.

Ett visst samarbete har cheferna och kamratstödjarna förresten. De försöker undvika att ringa hem till de långtidssjukskrivna samma dag.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida