Upptäckte fraktur efter en månad
En äldre dement man föll ur sin rullstol. En månad senare visade röntgenundersökning att mannen hade en höftfraktur.
Mannen var vid tillfället 74 år och inskriven i särskilt boende. En dag föll han ur sin rullstol. Under natten blev han undersökt av en sjuksköterska. Hon upptäckte två blåmärken på vänster lårben men fann inga tecken på fraktur.
Dagen efter antecknades i journalen att han klagade på smärtor, men också att han hade gått med stöd. Några dagar senare noterades smärtor i vänster höft och svårigheter att stödja på benen. Ansvarig sjuksköterska informerades om att besvären kvarstod oförändrade.
Sex dagar efter fallet undersöktes mannen av läkaren vid det ordinarie läkarbesöket. Inte heller läkaren kunde finna några tecken på fraktur. Det negativa fyndet noterades inte i journalen.
Efter ytterligare tre veckor blev mannen på nytt undersökt av samma läkare på grund av smärtor i vänster ben. Mannen fick en remiss till röntgenundersökning som visade höftfraktur. Två dagar senare opererades han.
Händelsen anmäldes till Socialstyrelsen enligt lex Maria. Mannens hustru anmälde läkaren och övrig ansvarig personal till Hälso- och sjukvårdsnämnden.
Enligt Socialstyrelsens beslut i lex Maria-ärendet fördröjdes diagnosen och behandlingen en månad på grund av otydlighet i rapporteringen kring patienten. Socialstyrelsen anser att kritik kan riktas mot läkaren för att han inte journalförde det negativa fyndet vid första läkarundersökningen.
Vidare anser styrelsen att den sjuksköterska som informerades om att besvären kvarstod som oförändrade inte kan undgå kritik. Han borde enligt Socialstyrelsen ha gjort en egen bedömning av mannens tillstånd och/eller sett till att mannen undersöktes av läkare. Dessutom anser styrelsen att sjuksköterskan borde ha sett till att läkarens bedömning dokumenterades i omvårdnadsjournalen.
Ansvarsnämnden kommer till delvis andra slutsatser i sin bedömning av fallet. Läkaren får en erinran för att han inte antecknat sina fynd och sitt ställningstagande i journalen vid den första läkarundersökningen. Eftersom nattsjuksköterskan vid sin undersökning direkt efter fallet inte fann några typiska tecken på fraktur var det inte fel av henne att avvakta, enligt nämnden. Och med hänsyn till att läkaren gjorde bedömningen att det inte fanns någon misstanke om fraktur kan de sjuksköterskor som senare tog ställning till symtomen och beslutade att vänta till nästa ordinarie läkarrond inte kritiseras, enligt nämnden.
Beslutet har överklagats till länsrätten (HSAN 1787/01:b1).