Upptäckte ruptur av livmodern för sent
Ryggbedövningen hade god effekt på föderskan som tidigare hade fött ett barn med kejsarsnitt. Plötsligt klagade hon över buksmärtor. Livmodern hade rupterat.
Kvinnan var 32 år då hon kom in till förlossningsavdelningen för att föda sitt andra barn. Hon fick en ryggbedövning som till en början hade god effekt. Men hon klagade sedan över smärta i buken som inte lindrades av bedövningen.
För att avsluta förlossningen lades en sugklocka. När fosterljuden var nere på 75 forcerade personalen förlossningen med hjälp av yttre press och klipp. En livlös och slapp flicka med svåra hjärnskador förlöstes och togs om hand av barnläkare.
Efter förlossningen fördes mamman till bb-avdelningen. Senare hade hon mycket ont. Eftersom hon började bli allmänpåverkad befarade ansvarig barnmorska att hon blödde. På misstanke om uterusruptur beslöt ansvarig läkare om operation. Misstanken besannades. Rupturen omfattade hela det gamla ärret efter det tidigare kejsarsnittet och hon hade stora mängder blod i buken.
Kvinnan anmälde alla som var inblandade i förlossningen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, bland andra barnmorskan och två förlossningsläkare. Hon tyckte att ansvariga vid förlossningen borde ha kunnat ställa rätt diagnos på ett tidigare stadium. Kvinnan ansåg att personalen borde ha tagit hennes smärta på allvar och haft i åtanke att hon tidigare fött med kejsarsnitt. Hon undrade över lämpligheten med att ge Syntocinondropp och att tillämpa yttre press på en tidigare kejsarsnittad kvinna. Kvinnan undrade också varför man inte gjorde en tryckmätning av livmodern.
Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att kvinnor som tidigare är opererade med kejsarsnitt har en ökad, men ändå mycket liten, risk för ruptur av livmodern i samband med normal förlossning. Smärta är inte helt lätt att tolka. Många kvinnor upplever sådan trots ryggbedövning när förlossningen framskridit så långt att huvudet på barnet börjat trycka på och ger krystreflex. Eftersom den totala uterusrupturen förefaller ha inträffat i ett sent skede under extraktionen av barnet hade en intrauterin värkregistrering enligt nämndens bedömning inte kunnat vägleda ansvarig personal till att välja ett annat förlossningssätt.
Sammanfattningsvis finner Ansvarsnämnden att varken barnmorskan eller förlossningsläkarna kan kritiseras för det sätt på vilket de handlagt den aktuella förlossningen.
Kvinnan har överklagat beslutet till länsrätten (HSAN 469/01:a1).