Ursäkta, var är Norrland

7 april 2003

En dag i december kom det ett telegram från tt, Tidningarnas telegrambyrå i Stockholm, om beläggningen på flygtrafiken under jul- och nyårshelgerna. Det är inte för milt att säga att jag blev förvånad. För när tt hade redogjort för flyglinjerna mellan Stockholm, Göteborg och Malmö och andra inrikeslinjer söder om Dalälven var det dags att berätta om utrikestrafiken. Och där hittade jag plötsligt informationen om lediga stolar mellan Stockholm och Luleå! Nåja, det här var mitt i vintern och skribenten drömde sig kanske bort till varmare breddgrader och hade nog blandat ihop Luleå med Honolulu?

Det här var för många år sedan när jag arbetade på en
tidning i Luleå. Även om globalisering inte var något inneord då är det tveksamt om det är så mycket bättre i dag. För en tid sedan var jag på reportageresa till Skellefteå. En nära vän ringde kort efteråt. När jag berättade om min resa sa han: »Jag sökte dig men fick beskedet att du var i Sollefteå.« Då jag hörde det kom jag direkt ihåg när en stockholmare för länge sedan frågade sin vän i Umeå: »Hörrudu, en del säger Skellefteå och andra Sollefteå, vilket är rätt?«

Och för bara några veckor sedan berättade Aftonbladets webbtidning att »JämO stämmer polisen i Norrland«.

Men jag har nu bott i Stockholmstrakten i över 20 år och är inte förvånad. Mina erfarenheter är att man här nere inte vet speciellt mycket om den del av Sverige som ligger norr om Dalälven. Ett ointresse skulle jag till och med vilja kalla det. Jag vet inte hur många gånger jag för till exempel arbetskamrater fått förklara att till exempel Gävle och Luleå inte ligger i samma område och att avståndet är stort. Ofta har det varit för döva öron. Den här bristen på kunskap och intresse är sannolikt en avgörande orsak till att så många klumpar ihop de fem norrlandslänen ? 58 procent av Sveriges yta ? till Norrland.

De närsynta ögonen förvränger också avståndsbegreppen. Det är inte ovanligt att man i till exempel våra så kallade riksmedier gör stor affär av att blivande mammor i Stockholm måste åka ända till Uppsala (sju mil) för att föda barn. Att mammor i inlandet och fjälltrakterna i bland annat Västerbotten och Norrbotten i många år tvingats åka både tio och tjugo mil väcker däremot ingen större uppmärksamhet i samma medier. Eller att många har mer än tio mil till närmaste vårdcentral.

Och faktum är: det finns till och med personer här i centrala Stockholm som har svårt att förstå hur man, som jag, kan bo så långt bort som i Upplands Väsby. 25 kilometer? 

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida