Utan psykosocial behandling begränsas livet

Patienter med oförklarad bröstsmärta vågar inte leva ett vanligt liv. De begränsar sig själva i vardagen och behöver stöd av sjukvården för att må bättre.

1 december 2008

Det var ingen infarkt. Var glad för det och varsågod att åka hem.« Det beskedet får ofta patienter som söker akut för oförklarad bröstsmärta.

– Men patienterna är inte glada. De har jätteont och menar att något måste vara fel, men att sjukvården inte hittat orsaken, säger sjuksköterskan Margareta Jerlock på institutionen för vårdvetenskap och hälsa vid Sahlgrenska akademin i Göteborg.

I sin doktorsavhandling har hon undersökt patienters upplevelse av oförklarad bröstsmärta och hur den påverkar patienternas vardag. Studien inleddes för att antalet patienter med oförklarad bröstsmärta ökade samtidigt som kunskapen om dem var begränsad.

Margaretha Jerlock har gjort smärtbedömning på cirka 200 personer som kommit in till akuten och jämfört dem med personer med konstaterad kärlkramp eller hjärtinfarkt. Patienterna med oförklarad bröstsmärta hade oftare ont i bröstet när de anlände till akutmottagningen och de har också haft lika ont innan de sökte vård som kontrollgruppen.

I djupintervjuer med 20 patienter kom det fram att hälften hade haft ont i mer än sex år.

– Jag kunde aldrig drömma om att de hade haft bröstsmärta så länge, säger Margaretha Jerlock.

Patienterna upplevde att smärtan kunde komma när som helst, att de inte kunde kontrollera den och att de inte fick någon hjälp. Tillsammans skapade det mycket oro, stress och osäkerhet. Det gjorde att de avstod mycket aktiviteter och umgänge i vardagen.

– De gick inte ut för att de hade så ont i bröstet, vågade inte resa bort för att de skulle få långt till närmaste sjukhus och vågade inte ha sex för att de var rädda för att få jätteont.

Dessutom var personerna med oförklarad bröstsmärta oroliga för stressen i arbetslivet och hemmet, hade upplevt fler negativa livshändelser det senaste året, hade oftare sömnproblem och upplevde sämre livskvalitet än en frisk kontrollgrupp.

– Jag tror att de psyko­sociala faktorerna har betydelse för utvecklingen av oförklarad bröstsmärta. Men jag har inget statistiskt underlag, utan det är en känsla. Det är svårt att veta vad som är hönan och ägget, säger Margaretha Jerlock.

Sjuksköterskan och doktoranden Annika Janson Fagring, också på institutionen för vårdvetenskap och hälsa, har i sin kommande doktorsavhandling delvis studerat samma patienter som Margaretha Jerlock. Hon har tittat på hur vanligt det är med symtom på depression och ångest ur ett könsperspektiv.

Liksom Margaretha Jerlock konstaterar hon att patienternas psykosociala liv påverkas negativt. Kvinnorna har fler symtom på nedstämdhet och ångest, och männen upplever mer stress på arbetet än en kontrollgrupp utan hjärt- kärlproblem. I djupintervjuer med nio kvinnor och elva män beskrev båda könen oro, dödsångest och panikångest.

– En tredjedel av patienterna är inte födda i Sverige. Smärta är ett sätt att tala om att någonting inte är bra. Kanske kan den ökande oförklarade bröstsmärtan bero på att vi har olika sätt att uttrycka oss i olika kulturer. Många har kanske svårt att beskriva sitt liv på ett annat sätt än med smärta, säger Annika Janson Fagring.

– Men det är viktigt att ta smärtan på fullaste allvar. Jag vill undersöka vad som är den egentliga orsaken till oförklarad bröstsmärta. Mina patienter visar än så länge inga tecken på hjärt- kärlförändringar. Men vi vet inte om det här är ett första steg, fortsätter hon.

Innan man vet vad oförklarad bröstsmärta beror på är det som sjuksköterska viktigt att inte bara konstatera att det inte finns några fysiska fel, utan att också fråga hur patienterna lever sina liv och hur de mår.

– Det psykosociala inslaget ska vara lika självklart som att ta blodtryck. I dag finns säkert vissa sjuksköterskor som fångar upp det, men när jag gjorde min intervjustudie så sa patienterna att ingen pratade med dem, ingen undrade hur de hade det. De blev utskrivna med sin fortsatta oro, säger Annika Janson Fagring.

Hon menar att när man har uteslutit hjärt-kärlsjukdom behöver man hitta andra alternativ för att stödja dessa personer. Kanske genom att slussa dem till primärvården eller speciella mottagningar där det finns sjuksköterskor att prata med.

Detta ska Margaretha Jerlock testa i vår. Då kommer kvinnor på Hisingen i Göteborg som söker akut för oförklarad bröstsmärta att slussas vidare till hälsosamtal i primärvården. Där kommer en distriktsskö­terska att leda grupper där de ska diskutera de psykosociala problem som Margaretha Jerlock och Annika Janson Fagring upptäckt i sina studier.

– Sedan ska jag undersöka om det påverkar deras livskvalitet, om de får färre smärtepisoder och upplever smärtan lika starkt. Målet är att hitta strategier för att hantera bröstsmärtan eftersom läkemedelsbehandling inte är aktuellt, säger Margaretha Jerlock.

Så vitt hon vet har ingen tidigare undersökt om hälsosamtal med sjuksköterskor hjälper dessa patienter. Tidigare har man gjort försök med kognitiv beteendeterapi, men enligt Margaretha Jerlock finns det inte tillräcklig evidens för att det fungerar.

– Jag vill testa något som alla sjuksköterskor har kompetens att göra och som kan ingå i primärvårdens vanliga rutiner.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida