Utredare vill flytta ihop beroendevård och psykiatri

Patienter med både beroendeproblem och psykisk sjukdom ska få hjälp under samma tak. Idag hamnar de mellan stolarna, menar utredaren Anders Printz, som nu lägger över ansvaret för behandlingen helt på regionerna.

I dag presenterade regeringens särskilda utredare Anders Printz sin utredning för socialminister Lena Hallengren. Uppdraget har varit att se över hur samordningen kan bli bättre av insatser för personer som har samtidiga problem med skadligt bruk, beroende och psykisk sjukdom.

Utredningen presenterades en osedvanligt rörig dag för regeringen – efter att Magdalena Andersson både valdes till och avgick som statsminister under gårdagen.

Vilken patientgrupp gäller utredningen?

– Det gäller en stor grupp, ungefär 250 000 personer. De har gemensamt att de behöver behandling både för skadligt bruk och beroende och psykisk sjukdom. Men i övrigt har de väldigt olika problem och behov. Det är alltifrån alkoholproblem och depression, till narkotikabruk och svår psykiatrisk sjukdom. Ett problemet för dem idag är att man skiljer på vård av beroendesjukdom och psykisk sjukdom, och att de hamnar mellan stolarna mellan regioner och kommuner, och blir hänvisade och avvisade. Det måste bli bättre, säger Anders Printz, som utöver uppdraget även är Vårdförbundets kanslichef.

Varför använder ni orden skadligt bruk och beroende och inte missbruk?

– Det är mindre stigmatiserande och mer neutrala begrepp, som inte lägger fokus på personens beteende. Vi föreslår att det införs i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Det är samma begrepp som också återfinns i diagnossystemen.

Vilka är era viktigaste förslag?

– Jag vill nämna fyra. För det första får regionernas hälso- och sjukvård ansvar för all behandling av skadligt bruk och beroende. Det är för att kunna integrera den vården med behandling av andra psykiatriska tillstånd. I dag är ansvaret delat mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Enligt lagen ska man komma överens om hur vården ska ske, men det fungerar inte.

– För det andra lyfter vi fram socialtjänstens ansvar som väldigt centralt, men nu i förslaget som ett traditionellt socialt arbete. Socialtjänstens ska ansvara för boende, vettig sysselsättning, hjälp ut i arbete och fungerande sociala nätverk.

– Det tredje förslaget rör den mest utsatta gruppen. Det är personer med mycket allvarligt skadligt bruk och beroende, ofta av narkotika, och tillsammans med allvarlig psykiatrisk sjukdom. Där ska regioner och kommuner bli skyldiga att arbeta integrerat. Det kallar vi samordnad vård och stödverksamhet. Den ska utgå från ett personcentrerat synsätt. Jag vill påstå att det är första gången ett lagförslag utgår ifrån ett personcentrerat tankegods.

– För det fjärde vill vi att alla regioner ska vara skyldiga att bedriva sprutbytes-verksamhet. Där ska det också finnas stöd och somatisk vård. Man ska kunna få ett sår omlagt, inleda behandling för hepatit eller att någon tittar på en knöl. Den här gruppen patienter kommer inte till vården ofta, och vi vill öka möjligheten för hälsoinsatser. Så jobbar flera ställen redan och vi har fått se häftiga möten i den här vården, där personalen har en ickedömande attityd.

Vad innebär den förändringen för regionerna?

– De måste avgöra och organisera vilka delar som är frågor för primärvård, barn- och ungdomspsykiatri och psykiatri. De behöver organisera hur vården av skadligt bruk och beroende ska integreras med psykiatrisk behandling. De som redan arbetar med målgruppen kommer att få ett tydligare uppdrag. Vissa resurser kommer föras över till hälso- och sjukvården.

På vilket sätt kommer Vårdförbundets grupper i vården påverkas av förändringarna?

– Det kommer att bli större efterfrågan på dem och deras kompetensområde, med ett hälsofrämjande synsätt och helhetssyn.

– Personcentrering genomsyrar hela betänkandet och insatserna ska vara personcentrerade. Vi har utgått från hur personer själva beskrivit sina behov, och haft dialog med de som står dem närmast och arbetar närmast. Jag tycker det genomsyrar vår analys och förslag.

För att kunna genomföra de föreslagna reformerna behövs ändringar i ett flertal lagar, som exempelvis socialtjänstlagen, patientlagen och hälso- och sjukvårdslagen.

Utredningen fortsätter sitt arbete med tilläggsuppdraget att lämna förslag på gemensam lagstiftning för tvångsvård, som idag är uppdelad på två olika lagar.