Vad sjukdom lär

Jag kan inte säga att jag inte följt den romerske författaren Horatius uppmaning carpe diem (»grip dagen«) ? och har därför under årens lopp hunnit med mycket roligt.

Men visst har jag som de flesta andra sagt: det där kan jag göra sen när jag får tid. Eller: det där ska jag göra när jag går i pension.

Den här frågan blev akutaktuell för mig strax före sommaren i år. Tack vare ett mycket snabbt ingripande av kompetent ambulanspersonal, ilfärd två mil i ambulans, en by passoperation bara ett par dagar senare och ett mycket bra omhändertagande på thoraxkliniken påKarolinska sjukhuset, lyckades jag lura liemannen. Och kan nu åter se fram emot pensionen, även jag.

Men det var det jag skulle komma till. Den situation jag befunnit mig i sedan i början av maj ? sjukskriven hemma hela sommaren ? har både fött och stärkt många tankar. En av dessa är alltså vad först Horatius sa och sedan även Benjamin Franklin.

Ni vet, den amerikanske statsmannen som bland annat var med och utformade den amerikanska självständighetsförklaringen 1776, tillika uppfinnaren av åskledaren. 

Han sa: »Uppskjut aldrig till i morgon vad du kan göra i dag.«

Med andra ord: man ska inte alltid tänka att det eller det ska jag göra när jag går i pension, utan i stället göra det just när tanken dyker upp. Om jag vill resa i väg någonstans, oavsett vart, till fjällen, skärgården eller kanske till utlandet ? då är det bara att åka i väg.

Känner jag för att umgås mer med barn, barnbarn och vänner ? då ska jag också göra det. Behöver jag ta ut en extra semestervecka för något roligt, ska jag inte dra mig för att göra det.

För ingen vet ju om jag når pensionsåldern eller om jag är tillräckligt frisk för att då göra allt det jag skulle vilja göra.

Alltså, för att inte missa allt det roliga: carpe diem.