Vanja ville till akutvården

För Vanja Bas var ett av skälen till att hon sökte in på sjuksköterskeutbildningen i Malmö för tre år sedan att det fanns gott om jobb för sjuksköterskor.

Ett annat skäl var att lönerna på senare år hade börjat klättra rejält uppåt för yrkesgruppen som helhet. Nu går hon ut, och att få jobb var inga problem. Men lönen på 17300 kronor tycker hon är skamlig.

Vanja Bas är 43 år och har haft flera olika yrken genom åren. Hon har arbetat tolv år inom hotell- och restaurangbranschen, haft egen klädesbutik, varit växeltelefonist och skött servicedisken i en butik. För tre år sedan bestämde hon sig för att bli sjuksköterska. Vården skrek efter sjuksköterskor och tidningarna var fyllda med artiklar om hur sjuksköterskor på olika håll gång på gång lyckades förhandla till sig allt bättre löner.

– Om jag hade fått välja fritt skulle jag ha velat jobba på en akutvårdsavdelning. Men eftersom arbetsmarknaden ser ut som den gör just nu har jag inte ens försökt få jobb på någon sådan, säger Vanja Bas.

I stället har hon tackat ja till ett erbjudande om långtidsvikariat på reumatologiska kliniken på Universitetssjukhuset Mas i Malmö, där hon har haft sin basplacering under utbildningen.

– De flesta av mina kurskamrater har bara fått vikariat fram till slutet av augusti. Det här jobbet varar till slutet av februari nästa år. Dessutom bedrivs det både kirurgisk och medicinsk vård på avdelningen. Så jag känner att det nog blir bra att börja där.

Innan hon tackade ja till jobbet förhandlade Vanja Bas om sina arbetsvillkor. Hon begärde att få åtminstone tre veckors semester i sommar samt minst tre veckors bredvidgång, vilket arbetsgivaren gick med på. Men när hon försökte få högre lön blev det tvärstopp.

– Med tanke på min livserfarenhet tyckte jag att det kändes lite orättvist med så låg lön. Så jag försökte pressa upp den. Men det var helt omöjligt. Å andra sidan finns det de av mina kurskamrater som har 10-12 års erfarenhet som undersköterskor och som inte har fått mer än 17 600 kronor.