Väntade förgäves i 20 timmar

Efter att ha varit inskriven på den psykiatriska akutavdelningen i närmare ett dygn utan att få träffa en läkare gick patienten hem.

Den 39-åriga kvinnan hade lidit av flera depressioner och behandlades sedan många år med Zoloft 200 mg dagligen. När hon kom till sjukhusets psykiatriska akutmottagning var hon nedstämd med tilltagande ångest efter att ett par veckor tidigare abrupt ha slutat med sin medicinering.

Patienten remitterades vidare till en psykiatrisk akutavdelning dit hon anlände sent på kvällen.

Hon fick ett snabbt möte med en jourläkare som berättade att kvinnan nästa morgon skulle få tid med en läkare.

Efter att ha väntat hela dagen på att få prata med en läkare gav patienten upp och åkte hem. Följande dag blev hon uppringd av den ansvariga läkaren som sa att han dagen innan inte hade haft en aning om att kvinnan hade befunnit sig på avdelningen.

Patienten anmälde en sjuksköterska, tillika enhetschef,och en överläkare till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Hon skrev att hon förgäves försökte få kontakt med sjuksköterskan på expeditionen efter frukost. När det misslyckades förklarade hon för honom att hon skulle vänta på ronden inne på sitt rum som låg två meter från expeditionen.

Förutom vid lunch och middag väntade patienten hela dagen ensam inne på sitt rum på att läkaren skulle komma.

Till slut gick hon till expeditionen där sjuksköterskan fortfarande befann sig. Hon fick tala med en mentalskötare och meddelade att hon inte tänkte finna sig i den nonchalans hon möttes av utan tänkte ge sig hem.

Mentalskötaren vidarebefordrade detta till sjuksköterskan som svarade att det då skulle stå i journalen att hon hade gått hem av fri vilja.

Kvinnan begärde då att få tala med sjuksköterskan och få en förklaring till varför ingen hade besökt henne på rummet under dagen. Sjuksköterskan förklarade att ingen hade haft tid.

Både sjuksköterskan och läkaren bekräftar i sina yttranden att ingen läkare hade tid att träffa patienten.

Ansvarsnämnden konstaterar att ingen läkare undersökte 39-åringen på avdelningen, inte ens i samband med att hon talade om att hon tänkte bege sig därifrån. Den anmälda sjuksköterskan hävdar att han kontaktade den ansvariga läkaren per telefon och berättade att kvinnan tänkte skriva ut sig, men det finns inga journalanteckningar om vilka bedömningar som gjordes eller vilka åtgärder som vidtogs.

Ansvarsnämnden ger båda läkarna varsin erinran för bristande omhändertagande. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 2991/02:b6).

 

KOMMENTAR:

”Så här ska man inte bli bemött”
Psykiatrisjuksköterskan, doktoranden och projektledaren för Vårdförbundets kvalitetskrav för psykiatrin, Agneta Schröder (bilden), anser att både sjuksköterskan och läkaren borde ha handlat annorlunda i fallet ovan. Men också att verksamhetschefen borde ha fått ta sitt ansvar för de bristande rutinerna.
? Vad har de för rutiner? Så här ska man inte bli bemött i sjukvården. Patienten har rätt att möta en professionell och kunnig personal som arbetar i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och som tillämpar ett förebyggande arbete för att motverka missförhållanden.

Agneta Schöder anser att bristerna i verksamhetsrutiner på avdelningen i fallet ovan gäller både bemötande, omhändertagande, dokumentation och när en första läkarbedömning ska göras på avdelningen. 
? En läkare ska bedöma patienten på avdelningen och hon ska få en läkarbedömning vid hemgång. Sjuksköterskan skulle ha utsett en kontaktperson och förvissat sig om att den vid upprepade tillfällen under dagen gick in till patienten. Med tanke på att hon hade haft depressioner tidigare, och att suicidrisken ofta är förhöjd hos deprimerade, är det märkligt att ingen ens har gått in till henne, påpekar Agneta Schröder. 

Hon är också förvånad över att det saknas anteckningar. För att få en helgjuten bild av vården ska alla som har journalplikt dokumentera. Planering, genomförande och resultat ska finnas i vårdplanen.

? Sjuksköterskan har betett sig fel, men han ska inte behöva stå till svars för att läkaren inte har haft tid att undersöka kvinnan. Det verkar ha brustit i kommunikationen både mellan enhetschefen och läkaren och mellan läkarna. För mig låter det som om verksamheten skulle behöva arbeta med kvalitetsförbättringar av både rutiner, dokumentation och bemötande för att uppnå en god psykiatrisk vård.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida