Var finns etiken i ledarskapet?

År 1940 föreskrev sjukhusstadgan att »klinikchefen ska möta sina patienter kärleksfullt«. 32 år senare föreskrev sjukvårdskungörelsen att »klinikchefen ska svara för att vården sker effektivt och ekonomiskt«.

Kanske var det någonstans på vägen däremellan som etiken försvann ur sjukhusens ledarskap? funderar Erica Falkenström, beteendevetare som nu forskar på Karolinska institutet i Stockholm om vad det är som hindrar respektive underlättar att ta moraliskt ansvar.

Hur blir man en bra ledare?

Man måste hitta balansen mellan ytterligheterna och lära sig att sätta gränser, hävdade Erica Falkenström under sitt seminarium.

Hon visade ett dygdeschema på väggen (termen är Aristoteles). Den som är sparsam men också generös undgår både snålhet och slöseri. Den som är försiktig men också modig undviker både feghet och dumdristighet.

– Man måste ha en inre kärna som gör att man kan hålla balansen, sa Erica Falkenström.

En person som inte har den där kärnan känner man igen, hävdade Erica Falkenström, när man tittar henne i ögonen ser man att det inte är någon hemma. Så det gäller att hitta hem, att skaffa sig insikt om att man behöver vara människa. Så använde hon Aristoteles ord igen:

– Människans största lycka är att känna sitt inre.