Vara advokat och sjuksköterska liknar varandra

Det var Olof Palme som lockade Aidah Alkaissi till Sverige. Två gånger har hon fått bryta upp från det land hon bott i av politiska skäl. Nu är hon tillbaka i Palestina för att utveckla sjuksköterskeutbildningen.

Den första gången lämnade Aidah Alkaissi sitt hemland Palestina, den andra gången Förenade Arabemiraten. Då bestämde sig hon och hennes man för att resa till Sverige.

– Olof Palme var välkänd i hela världen för sitt stöd till länderna i tredje världen. Det gillade vi, säger hon enkelt.

Nu är hon svensk medborgare och sjuksköterska i Sverige sedan 18 år. Under de här snart två decennierna har hon hunnit med att gå specialistutbildningar till iva- och narkossjuksköterska, ta kandidat- och magisterexamen och till slut doktorera. Och jobba flera omgångar i Norge.

Men nu är Aidah Alkaissi tillbaka i Nablus på Västbanken i Palestina där hon föddes. Tidigare har hon hälsat på därhemma ungefär vart femte år. Men eftersom hon har tillbringat den här våren på universitetet i Nablus har hon kunnat dricka kaffe med sin mamma och pappa nästan varje dag, och också hälsa på syskon och andra släktingar.

– Min mamma har påverkat mig mycket. Det är hon som gjort mig så målmedveten.

Och inte bara Aidah själv. Av hennes åtta syskon har de flesta akademiska utbildningar. Två bröder bor kvar i Nablus, de andra syskonen är spridda över världen. Det som utmärker utvecklingen i Nablus sedan hon var yngre är att kvinnor har utbildat sig i så stor utsträckning. Och att den materiella standarden höjts.

– Det finns gott om mat, kläder och datorer på marknaden. Två av tre Nablusbor har en dator, en av tre har tillgång till Internet.

Konflikten med Israel är förstås ständigt märkbar.

– Varje dag är det någon som dör. Men på en annan gata är det någon som gifter sig. Vet du, det har ändrat karaktär. Tidigare förorsakade ett dödsfall sorg över ett stort område. Nu orkar man inte sörja. Därför gläder man sig åt ett bröllop samtidigt som en annan familj sörjer.

Aidah Alkaissis tre söner föddes med ett års mellanrum medan familjen bodde i Abu Dhabi. I dag är de 21, 22 och 23 år gamla. Och de följer mamma och pappa i fotspåren. Den äldste utbildar sig till läkare, av de båda andra läser en medicinsk biologi och den andre ska bli ekonom.

– Mina söner tycker att jag arbetar bra. För dem är det naturligt att mamma jobbar och läser hela tiden.

Men det är inte skönlitteratur hon läser.

– Nej, det har jag inte tid med. Jag läser gärna psykologi och också historia om ett land jag ska resa till, som till exempel Frankrike och Bulgarien. Och så Palestina igen, förstås.

Får hon tid över tillbringar hon den på promenader i skog och mark.

Hur kom det sig då att Aidah Alkaissi kunde tillbringa våren i Nablus? Jo, hon fick i uppdrag att hjälpa till med att bygga upp sjuksköterskeutbildningen på An-Najah National University (det arabiska ordet An-Najah betyder »framgångsrik«). Hon har bland annat gått igenom och reviderat sjuksköterskeutbildningen och också skrivit om texten på universitetets hemsida – både den engelska och den arabiska.

– Jag är en sådan person som alltid vill vidare, säger Aidah. När jag hade doktorerat i fjol satte jag mig vid datorn och surfade. Jag hamnade på An-Najahs hemsida och såg att de just hade inrättat en omvårdnadsfakultet. Jag tog kontakt med prefekten och erbjöd mig att hjälpa till. Och så blev det.

Vi träffas på Universitetssjukhuset i Linköping en onsdag i slutet av augusti. Varje onsdag samlas personalen på iva till en eftermiddagskonferens under en och en halv timme. Den här gången är det Aidah Alkaissi som har fått möjlighet att använda tiden till att berätta om sitt besök på An-Najah-universitet.

– Ni kanske tror att det är helt annorlunda i Palestina, säger hon till sina kolleger. Men titta, de har respiratorer och röntgenutrustning av nästan samma sort som vi har.

När vi träffas har hon bara halvannan vecka kvar i Linköping. Sedan ska hon åka ner till Palestina för att under ett år arbeta som expert. Hon ska fortsätta att utveckla sjuksköterskeutbildningen vid An-Najah, undervisa och forska. Som doktorerad sjuksköterska tycker både hon själv och ledningen för institutionen att hon har mycket att tillföra utbildningen.

Vad är det då som driver henne?

– Jag vill höja sjuksköterskeyrkets status. Och jag vill hänga med och vara stark när jag jobbar som sjuksköterska, säger hon.

Hon tycker att det ideala vore om en sjuksköterska som doktorerat forskade på en tredjedel av sin arbetstid, undervisade en andra tredjedel och arbetade på avdelning den sista tredjedelen.

Jag har faktiskt träffat Aidah Alkaissi en gång förut. Det var när hon 1988 gick den kurs som landstinget i Östergötland arrangerade tillsammans med Socialstyrelsen och dåvarande Invandrarverket. Målet var att underlätta för utländska sjuksköterskor att få svensk legitimation.

Aidah Alkaissi kom alltså till Sverige med en sjuksköterske- och vårdlärarutbildning i bagaget. Rekordsnabbt gick hon igenom den kompletterande utbildningen för den svenska sjuksköterskelegitimationen.

Att hon också hade hunnit med en juristutbildning nämner hon bara i förbigående. Hon tycker att advokatens och sjuksköterskans yrke liknar varandra: Båda handlar om att stödja människor i svårigheter.

– Men jag hade bestämt mig för att stanna i och utvecklas inom sjuksköterskeyrket, säger hon.

Själv försöker Aidah Alkaissi följa sitt eget recept. Och det planerar hon att göra även när hon nu återvänder till Palestina. Varje torsdag ska hon arbeta på ett sjukhus i Nablus, både för att hålla sig à jour med utvecklingen och för att kunna sprida sina kunskaper.

Medan fotografen tar bilderna av Aidah pratar jag med hennes arbetskamrat Lotti Orwelius. Hon är nu doktorand men var tidigare Aidahs chef. Hon säger att Aidah är »vansinnigt positiv«.

– Hon hinner med mycket men är samtidigt noggrann, och hon tar hand om patienterna på ett ypperligt sätt. Det finns faktiskt inget negativt att säga om Aidah – möjligen att hon ibland pratar så fort att det är svårt att hänga med.

Också andra jag pratar med upprepar samma sak: Aidah Alkaissi är en duktig och ambitiös sjuksköterska som inte bara har forskat utan också är väldigt bra på att ta hand om patienterna.

Att hon själv är stolt över det hon åstadkommit går inte att ta miste på. Kanske finns det en drivkraft också i att visa att hon som palestinska kan vara framgångsrik. Hon tycker att det finns fördomar mot Palestina. Det är inte bara fattigt, elände och intifada.

– Titta, säger hon och visar på bilderna från An-Najah-universitetet. De har ju kongressväskor, namnskyltar och matkuponger precis som vi!