»Vårdarbetsgivarna kommer att skämmas«

Nästan en halv miljon svenskar är förtidspensionärer och ungefär 120 000 har varit sjukskrivna i mer än ett år. Den nye arbetslivsministern tänker ställa krav på arbetsgivare och försäkringskassa så att människor lättare kan komma tillbaka till arbetslivet.

7 januari 2003

En av de nya ministrarna i Perssons regering har fått titeln arbetslivsminister. I folkmun har han också kommit att kallas hälsominister. På Hans Karlssons axlar vilar det tunga ansvaret att få ned sjuktalet. Målet är att det ska halveras till 2008. Arbetslivsministern medger att det kan låta orimligt, men är besjälad av tanken på att det ska gå. Och det är en alldeles för viktig uppgift för att den ska få stå och falla med honom, säger han.

? Det här vill jag göra även om det betyder att jag utsätter mig för risken att bli sönderkritiserad och stå och se ut som en fågelholk, om det inte lyckas. Skulle jag misslyckas får någon annan ta vid.

Det duger inte längre med att säga att »vi ska försöka« och »vi får se«, säger han prompt. Så konstaterar han att om sjukskrivningarna fortsätter att öka i samma takt som de senaste åren, är det inte bara ett problem för de direkt drabbade. Då är det ett problem för oss alla.

Blir för få
? Risken finns att vi helt enkelt blir för få för att hålla i gång välfärdssystemet. Det innebär att det kommer för lite pengar in i systemet, och i den meningen är ohälsan ett samhällsproblem.

Hans Karlsson tillhör inte dem som tror att fusk och felutnyttjande förklarar de höga sjukskrivningarna.

? Det förklarar bara en liten del av sjukskrivningarna. Fusket finns och det måste motarbetas, men det är inte där man ska börja, säger han.

I stället vill han börja med att försöka få tillbaka människor i arbetslivet igen. Och då menar han inte i första hand att människor ska anpassas till arbetslivet, utan att arbetslivet ska anpassas till människor.

I Aha-utredningen (Analys av arbete och hälsa) som Riksförsäkringsverket presenterade i somras konstaterades att
människor tenderar att lösa sina livskriser med att sjukskriva sig. Hans Karlsson säger att även om våra livsproblem blivit större och vi ställer allt högre krav på oss själva, så är det märkligt att det exploderade omkring 1997, då sjukskrivningssiffrorna började skjuta i höjden.

? Är det livsproblem eller dåliga arbetsmiljöer som skapar ohälsan frågar man sig. Då svarar jag: Det är både och.

Men även om problemen skulle ha skapats utanför arbetsmarknaden landar frågan på arbetsplatserna, påpekar han.
Det är till arbetet vi måste tillbaka, så det är där något måste göras »lik förbaskat«. Människor ska kunna arbeta även om livet går upp och ner. En pusselbit anser han är arbetstiden.

? Det finns inga skarpa samband mellan ohälsa och ett par timmars kortare arbetstid, men min övertygelse är att lite kortare arbetstid och lite större inflytande över den ledighet man kan få ger ett ökat välbefinnande ? en liten chans till bättre kontroll i livet.

Tänker ställa krav på vårdens arbetsgivare
Vården tillhör de sektorer där han anser att mycket behöver göras för att förbättra arbetsmiljöerna. Det behövs både fler anställda och bättre ledarskap.

»Människor måste bli sedda och bekräftade för att inte bli frustrerade i jobbet«, konstaterar Hans Karlsson. Han ämnar ställa krav på vårdens arbetsgivare, och om fler bekräftar hans bild ? att de inte tar sitt arbetsmiljöansvar ? kommer han att ställa dem mot väggen och fråga vad de tänker göra åt det. Inte i framtiden, utan i morgon.

? De kommer att skämmas. Det vill inte ens vårdarbetsgivare göra och då kommer de att göra något åt detta.

På frågan om hur han ska sätta tryck bakom kraven svarar Hans Karlsson att han inte avser att plocka fram någon finurlig lag ur rockärmen. Han tänker i stället vädja till deras rationalitet. Det är helt enkelt inte rationellt att så många anställda är sjukskrivna. Det förstår arbetsgivarna.

Men man kan inte låta bli att undra varför så lite gjorts ? om nu arbetsgivarna förstår så väl att något måste göras?

? Tillräckligt många måste vilja det, slår arbetslivsministern fast. Om inte tillräckligt många anstränger sig kommer det inte att gå.

Sedan tillägger han att det också måste till »skarpa åtgärder«. Han ser tre alternativ. Ett är att sänka ersättningarna och det stryker han genast eftersom det är en kortsiktig lösning. »Folk kommer att springa till jobbet och vara sjuka som sjutton.« Det andra är att låta arbetsgivarna tjäna på goda arbetsmiljöer. Det betyder en utökad sjuklöneperiod.

? Det verkar som om jag får väldigt många emot mig, men jag har bestämt mig för att göra något på den punkten.

Något skarpt.

Och så är det det där med att skapa möjligheter för människor att komma tillbaka till arbetslivet. Då menar Hans Karlsson inte nödvändigtvis det arbete man en gång blev sjukskriven från.

? Här duger det inte med prat längre. Vi måste skapa strukturer för det i försäkringen och i administrationen.

Så det ska du verka för?
? Verka för! Jag tänker genomföra något där, säger han med emfas.

Ökad rehabilitering
Han vill öka rehabiliteringen, men tänker vara ömsint, säger han. Så att inte sjuka människor tvingas att arbeta. Hans Karlsson framhåller det goda med arbetslöshetsersättningen. Den som får ett arbetserbjudande och tackar nej blir av med ersättningen. En liknande drivkraft vill han ha för utbetalning av sjukpenning.

Hur han tänker göra det på ett ömsint sätt återstår att se.

Men klart är att han vill förtydliga arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar och göra något åt försäkringskassornas bristande förmåga till samordning. »Försäkringskassorna är för dåliga på att hjälpa folk tillbaka till arbete«, dundrar han.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida