Vårdares berättelser om sjukhemspatientens livshistoria och nuvarande situation

Hansebo G & Kihlgren M. Patient life stories and current situation as told by carers in nursing home wards. Clinical Nursing Research 2000; 9: 260—279.

Bakgrund: Majoriteten av de patienter som vistas på sjukhem har ett dement beteende eller en demenssjukdom, och har därför gradvis förlorat sina minnesfunktioner och förmågan att kommunicera sina behov och önskningar. Därför är det viktigt att någon hjälper patienten att hålla ihop tillvaron. En förutsättning för detta är att vårdaren har kunskap om patientens bakgrund och livshistoria. En noggrann bedömning av patientens behov och resurser kan vara en hjälp för vårdaren att lära känna patienten och få kontakt med anhöriga. I en interventionsstudie med utbildning och handledning under ett års tid på tre sjukhemsavdelningar infördes ett standardiserat bedömningsinstrument, the Resident assessment instrument (rai), som grund för individualiserad omvårdnad och dokumentation.

Syfte: I denna delstudie var syftet att jämföra vårdares berättelser om patientens livshistoria och aktuella situation före och efter interventionen.

Metod: Bandinspelade intervjuer gjordes med alla vårdare före och efter interventionen där de ombads att berätta om den patient som de kände bäst. Alla intervjuer skrevs ut ordagrant och kvalitativ innehållsanalys gjordes på 60 (30+30) intervjuer. För att säkerställa trovärdigheten av analysarbetet gjorde också medförfattaren en oberoende analys av några intervjuer.

Resultat: Intra-individuella skillnader och likheter framkom i vårdarnas berättelser före och efter interventionen, men de flesta gav en rikligare och mer detaljerad beskrivning om patienten efter interventionen. Två perspektivskiften kunde ses i de teman som framkom under analysen. Patienten framträdde mer som en unik person med resurser trots begränsningar som orsakats av ålder och demenssjukdom. Vårdarna uttryckte också mer tydligt en medvetenhet om betydelsen av sitt bemötande och förhållningssätt.

Diskussion: Grunden för ett engagemang i omvårdnaden av den äldre människan med många funktionshinder borde vara
kunskap om dennes bakgrund och livshistoria. En noggrann bedömning med hjälp av ett beprövat instrument kan vara inledningen på en relation mellan patient och vårdare där också anhöriga kan engageras som betydelsefulla för att bidra med kunskap. Kunskap kan göra det möjligt för vårdarna att tolka och förstå patientens önskningar och behov och ökar möjligheten att erbjuda patienten ett så bra liv som möjligt. Handledning ger vårdarna tillfälle att tillsammans med kolleger diskutera sina kunskaper och erfarenheter vilket bidrar till ett reflekterande förhållningssätt. Därigenom kan vårdarna utveckla sin kompetens i den omvårdnad som erbjuds patienten. Genom handledning kan också kontinuitet för patienten befrämjas som är av största betydelse för dennes möjlighet att uppleva helhet och mening i en annars kaotisk värld.

För korrespondens: Görel Hansebo, leg sjuksköterska, med dr, lektor. Ersta Sköndal högskola, Box 4619, 116 91 Stockholm.
Telefon: 08-7146567, e-post: gorel.hansebo@euc.ersta.se