Vårdares våld drabbar hårt

Äldre kvinnor och kvinnor med funktionshinder drabbas särskilt hårt när de utsätts för våld. Och våld mot dem är vanligare än vi vill tro.

En enkätundersökning gjord i Umeå, som besvarats av män och kvinnor mellan 65 och 80 år, visar att 16 procent av kvinnorna och 13 procent av männen utsatts för någon form av våld efter att de fyllt 65 år.

Kvinnorna har utsatts för allvarligare våld än männen och det är också de som utsätts för sexualiserat våld.

Kvinnorna mår sämre, lider av mer psykosomatiska och psykiska symtom och använder mer medicin än de utsatta männen.

Våldet mot äldre kvinnor och mot kvinnor med funktionshinder togs upp när Nationellt råd för kvinnofrid hade sitt sammanträde i maj. 

– Det har hittills varit okänt att de här grupperna är så drabbade, säger Ingegerd Sahlström, projektledare för rådet.

Nationellt råd för kvinnofrid bildades för två år sedan och är ett rådgivande organ till regeringen för frågor som rör våld mot kvinnor.

Vid ett av rådets tidigare sammanträden efterlyste forskaren Britt Inger Saveman från Högskolan i Kalmar mer forskning på våld mot äldre kvinnor. Särskilt kring våld i vården, de professionella yrkesutövarnas kännedom om riskpersoner och äldre människors föreställningar om övergrepp. Många äldre kvinnor har levt i förhållanden där våldet varit ett naturligt mönster i familjen och ber därför inte om hjälp.

Kvinnor med funktionshinder är också särskilt utsatta genom sin begränsade förmåga att försvara sig. En rörelsehindrad kvinna som hotas av den man som samtidigt vårdar henne är helt utlämnad till hans goda vilja för sin överlevnad.

Föreningen Forum för kvinnor och handikapp som arbetar mot våld mot kvinnor med funktionshinder genomförde för ett par år sedan den första svenska studien på området. I studien intervjuas kvinnor med olika funktionshinder samt företrädare för polis, rättsväsende och sjukvård.

I rapporten Våga se beskrivs våldets olika former: slag, nypningar, fasthållning, sparkar, brännskador, förgiftning, medveten felmedicinering, felbehandling och underlåtenhet att vårda. Oftast är förövaren en nära anhörig som kvinnan är helt beroende av, men det förekommer också att våldet begås av vårdpersonal.

Svårt att bli trodd
I rapporten berättar en ung kvinna med diagnosen schizofreni, om hur hon utsatts för övergrepp inom vården:

»När någon ger sig på en sexuellt är man ofta i så dåligt skick att det känns som om man är värd det, att det bara är rätt att dom behandlar en illa. Och ofta blir det inte att man berättar om det som hänt. Om man har haft ett förhållande med någon i vårdpersonalen gör man det definitivt inte, för tänk om man blir bestraffad, nedtystad med droger. Vi är ju kända för att vara manipulativa, att hitta på. Om mitt ord skulle stå mot en läkares, vem tror man på då? Och personalens ovilja att ta i det som hänt känns också som ett övergrepp.«

Kvinnor i alla åldrar och med alla typer av funktionshinder utsätts för våld, men mest utsatta är kvinnor med psykiska funktionshinder eller med lätt utvecklingsstörning. Hur vanligt det är vet man inte. Från polisens, sjukvårdens och socialtjänstens statistik framkommer inte om hjälpsökande kvinnor har ett funktionshinder. Inte heller kvinnojourer och brottsofferjourer skiljer på funktionshindrade och icke funktionshindrade i sin statistik.

Källor:
Två skrifter från Nationellt råd för kvinnofrid:
Han var inte alltid så snäll  – om mäns våld mot äldre kvinnor

När man slår mot det som gör ont – våld mot kvinnor med
funktionshinder