Vårdcentralen
mitt i byn (ps)

Skira gardiner med gröna löv silar marssolen genom fönsterrutorna på Brandbergens vårdcentral i Stockholms sydöstra förorter. I ett rum har golvytan befriats från stolar och bord för att göra plats åt en grupp kvinnor som ska träna qigong. Det här är en annorlunda vårdcentral. Den har anpassat sig efter befolkningens behov, en befolkning som består av ett 40-tal nationaliteter i ett så kallat problemområde med höga ohälsotal. För detta har den fått pris, blivit omskriven i tidningar och använts som gott exempel på seminarier om »invandrare i vården«. Kvinnorna i qigonggruppen har inte svårt att förstå varför vårdcentralen får så mycket uppmärksamhet.

Jag har aldrig varit med om en liknande vårdcentral, alla borde vara så här, säger en. Någon annan tycker att det är bra när tidningarna skriver så att andra kan lära av Brandbergen.

Sedan drygt två år ordnar Brandbergens vårdcentral ett antal kost- och livsstilsgrupper. Patienterna kan i samråd med personalen bland annat välja mellan qigong, stavgång, vattengymnastik, matlagning, frigörande dans och handarbete. Från början hade de speciella grupper för för invandrarkvinnor i samarbete med Transkulturellt centrum, men nu är grupperna blandade. Det uppskattas av såväl de svenska deltagarna som de med invandrarbakgrund.

– Det kulturella utbytet är viktigt och även roligt, särskilt i kostgrupperna när de tar med sig påsar med olika bönor och frön som man inte vet vad det är. Vi kan inte ens läsa på påsen, säger Maria Enström.

Tanken är att grupperna efter ett tag ska bli så kallade självhjälpsgrupper och ledas av gruppmedlemmarna själva. Det är lättare sagt än gjort. I alla fall när det gäller den här sammansvetsade qigonggruppen.

– Jag försöker bearbeta dem att fortsätta själva. Det står patienter i kö för att få börja, säger Maria Enström inför kvinnoskaran som inte gör någon hemlighet av att de inte vill knoppas av från vårdcentralen.

Somliga har varit med i gruppen i över två år. Att Maria Enström är en populär instruktör är flera i gruppen ivriga att intyga.

Ryggraden i det lyckade Brandbergskonceptet är det av vårdcentralen initierade projektet »Kom i gång Brandbergen«. I det har vårdcentralen byggt upp ett nätverk av företag, föreningar och organisationer och enskilda som samarbetar för en större gemenskap i Brandbergen. På så vis har man till exempel fått mataffären att sänka priset på hälsosam mat som rekommenderats i kostgruppen och hyresgästföreningen att låna ut lokaler gratis till självhjälpsgrupperna.

Övertagit kyrkans roll

– Vårdcentralen har fått samma roll som kyrkan hade förr i samhället och det behövs för att kunna jobba med multisociala frågor, säger Maria Enström.

Men hon förnekar inte att det har tagit tid att bygga upp alla grupper och att få resursbanken att fungera, samtidigt som hon menar att arbetet har burit frukt.

– Det har blivit lugnare i väntrummet. För många handlar det om att bli sedd, att få tala om att man har ont och bli lyssnad på en stund.

Den problematiska bilden av invandrare som inte förstår hur svensk sjukvård fungerar, och sjukvården som inte förstår människor från andra kulturer, känner Maria Enström inte igen.

– Den negativa bilden stämmer inte hos oss. Invandrarna har respekt för vårt jobb om vi har respekt för dem. Det handlar om att förklara hur vi jobbar och säga att »vi kan boka en tid«, i stället för att bli arg och säga något surt som de knappt förstår.

»Utbildning inte det viktigaste«

Hon tycker inte att man behöver teoretisera så mycket kring sjukvårdspersonalens bemötande av människor från andra kulturer. Visst är det bra att gå kurser och få utbildning om andra kulturer. Men det är inte det viktigaste. Enligt Maria Enström är personalen på Brandbergens vårdcentral inte mer utbildade i sådana frågor än andra.

– Det handlar om sunt förnuft, om att lyssna och vara nyfiken. Det finns så mycket som de kan lära oss.

Maria Enströms råd till andra vårdcentraler är att börja i liten skala och inte göra det svårare än det är. Ett annat tips är att våga sudda ut gränserna mellan yrkesgrupperna.

– Här är även undersköterskor och läkarsekreterare med och leder grupperna. Det har även fördelen att alla i personalgruppen känner patienterna, säger hon.

jenny.rylteniusvardforbundet.se