Vården försenades för våldsam

Eftersom den skadade mannen var full och våldsam avvaktade man med datortomografiundersökningen.

Tjugoettåringen var kraftigt berusad när han på efternatten kom i ambulans till sjukhusets akutmottagning tillsammans med sin flickvän. Någon hade slagit honom i huvudet med ett järnrör. Förutom ett sår hade han huvudvärk, var öm över höger käkled, och högerögat var svullet.

En fem centimeter lång, djup sårskada på höger sida av huvudet syddes ihop samtidigt som patienten hela tiden försökte resa sig och gå.

Man befarade hjärnskakning så patienten las in på kirurgkliniken för observation. Han var mycket aggressiv och stökig, skrek svordomar och skrämde både medpatienter och personal. Den ansvariga sjuksköterskan lät honom därför inte ligga på en sal utan på en brits i korridoren. Efter någon timme fick 21-åringen en lugnande tablett (Stesolid).

Han kräktes och kissade på sig flera gånger och blev då avtvättad. Först vid åttatiden på morgonen fick personalen tid att duscha patienten. Han var fortfarande stökig men sedan en läkare hade ordinerat en injektion Stesolid gick det att duscha honom.

Han las sedan i en säng på en fyrbäddssal. Patienten hade då blivit lugnare och låg och mumlade för sig själv, men var kontaktbar. Vid ett tillfälle noterade sjuksköterskan att 21-åringen rörde händerna upp och ner mot bröstet, men patientens flickvän berättade att han brukade göra så ibland.

På ronden vid elvatiden var 21-åringen djupt medvetslös och hade en stor högerpupill. En akut skiktröntgen visade en epiduralblödning i hjärnans högra sida.

Patienten opererades och fördes sen till den neurokirurgiska kliniken.

21-åringen anmälde ansvarig personal på den kirurgiska kliniken till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för fel bedömning, behandling och bemötande.

Ansvarsnämnden konstaterar att anmälaren hade utsatts för kraftigt våld och var alkoholpåverkad. Han var därmed en riskpatient och skulle ha genomgått en akut datortomografi.

Men eftersom 21-åringen var så stökig förstår nämnden att man beslöt att avvakta. Att inte kirurgjouren upptäckte mannens skallfraktur, och att han ordinerade Stesolid då avdelningspersonalen hade svårt att övervaka patienten har Ansvarsnämnden svårt att förstå. Lugnande medel gör att man inte kan följa vakenhetsgraden som är det viktigaste att övervaka hos skallskadade.

Patientens dåliga medverkan gjorde det svårt att utföra nödvändiga kontroller. Nämnden vill därför inte kritisera varken läkaren eller sjuksköterskorna. Beslutet har vunnit laga kraft (HSAN 2009/02:b5).

 

KOMMENTAR:

”Varje sekund är dyrbar”
? Det här är ett mycket svårt fall. Patientens symtom- och beteendemönster kan ha flera tänkbara orsaker: medicinska åkommor, psykiatriska tillstånd, droger, skall- eller hjärnskador och insulinkoma. Bedömningen blir inte lättare av att patientens beteende skrämmer personalen, konstaterar sjuksköterskan Agneta Brandt, ordförande i Riksföreningen för sjuksköterskor inom trauma.
På Norrlands universitetssjukhus i Umeå, där Agneta Brandt arbetat, får en patient inte bedömas som drogpåverkad förrän i efterhand.

? Den gyllene regeln är att först dagen efter, då patienten vaknar frisk i huvudet men med baksmälla, kan vi säga att han var drogpåverkad. Alla patienter ska få samma vård, och den standardiserade form för omhändertagande av traumapatienter som vi har tränat in fungerar.
Det finns i dag en globalt spridd och gemensam traumautbildning med en variant för läkare (ATIS ? Advanced trauma life support) och en för sjuksköterskor (TNCC ? Trauma nursing core course). Där sägs att efter ett trauma ska patientens luftvägar, andning, cirkulation och medvetandegrad alltid övervakas.

? Där hittar vi
de livshotande tillstånden, som måste åtgärdas utan dröjsmål. Varje sekund är dyrbar. Därför är det så viktigt att systematiskt följa de vitala parametrarna. Alla, från ambulanssjukvårdare till vårdavdelningspersonal, ska ha samma kärnkunskaper. Hos oss har traumaomhändertagandet blivit oerhört mycket bättre sedan vi införde standardutbildning och teamövningar.
Agneta Brandt säger att om omhändertagandet »sitter i ryggmärgen« minskar risken att bli störd till exempel av tillmälen och hot.
? Det går inte att övervaka dessa patienter som man ska med de futtiga resurser vi har i dag.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida