Varken dagis eller bvc rapporterar när barn kränks

Vart tionde förskolebarn far illa, fysiskt och/eller psykiskt. Men bvc och förskolan anmäler bara vart fjärde fall till socialtjänsten, visas i en doktorsavhandling.

I en kommande avhandling vid Göteborgs universitet visar Karin Lundén att vart tionde barn mellan noll och sex år far illa men bara var fjärde upptäckt fall anmäls till socialtjänsten.

? Bvc-sjuksköterskor och förskolepersonal träffar nästan alla förskolebarn och intar därför nyckelroller för att upptäcka barn som far illa. Att de behöver skaffa sig en samsyn och höja sin kompetens har redan konstaterats. För att förstå vad det är de ser behöver de en teoretisk bas att utgå ifrån. Jag skulle gärna designa en vidareutbildning, säger fil lic och leg psykoterapeuten Karin Lundén.

Karin Lundén har i sitt avhandlingsarbete undersökt vilka tecken personalen på bvc och dagis i tre av Göteborgs stadsdelar reagerade på när de bedömde om barn for illa, och vad de anmälde till socialtjänsten.

Olika tolkningsmodeller

Det visade sig att den skyldighet att anmäla om man misstänker att ett barn far illa, som personal har både på bvc och i förskolan, tolkades olika.

De flesta bvc-sjuksköterskorna och hälften av barnomsorgspersonalen hade en ?barnorienterad? tolkning ? de tolkade skyldigheten som att de skulle anmäla om de bedömde att barnets hälsa och utveckling var i fara.

Resten av förskolepersonalen hade en mer ?föräldraorienterad? tolkning ? deras tolkning innebar att de noterade missbrukande och våldsamma föräldrar där de såg att barnen inte mådde bra, men de agerade inte om inte barnen blev slagna.

Olika bedömning av samma barn

I genomsnitt bedömdes vart tionde barn fara illa, men bara i ett fåtal fall bedömde både bvc och förskolan att samma barn for illa. Bedömningen mellan yrkesgrupperna och mellan de olika stadsdelarna var likartad, trots stora skillnader i socio-ekonomiska förhållanden.

Däremot skiljde det sig väsentligt mellan individerna. En sjuksköterska kunde bedöma att betydligt fler än vart tionde barn for illa, medan en annan sjuksköterska på samma bvc inte ansåg att något barn gjorde det.

? I en studie frågade vi om deras åsikt, i nästa angav vi ett antal konkreta tecken som visar om barn far illa och frågade vilka de hade sett. De som var nya på en arbetsplats eller i yrket noterade flest tecken. Det kan tyda på att man efter ett tag anammar arbetsplatsens sätt att se.

Annars såg sjuksköterskor och personal samma saker ? oavsett hur de tolkade det de såg ? men dagispersonalen, som ju hade mer kontakt med barnen, såg fler konkreta tecken.

Psykologisk omsorgssvikt

Tecken på fysisk vanvård var vanligast ? att barnen var smutsiga, illaluktande och i trasiga kläder ? och 50 procent av dessa upptäckter anmäldes, liksom hälften av de fall av misshandel som man upptäckte.

? Men psykologisk omsorgssvikt ? att barnet blir avvisat, ignoreras, hånas, beskrivs kränkande eller att föräldern är direkt fientlig till barnets behov ? som var de näst vanligaste tecknen anmäldes inte. Man tror inte att det hör hit eller att Socialtjänsten kan göra något åt det.

I snitt anmäldes bara vart fjärde fall av de tio procent där man upptäckte att barn for illa. I de tre stadsdelarna bodde det totalt 4 500 barn. Bvcsjuksköterskorna bedömde de 4 000 barn som var inskrivna hos dem, 1 500 av dem gick också på dagis och bedömdes dessutom av den personalen. I stadsdelarna bodde 500 barn som varken gick på dagis eller var inskrivna på bvc.