»Vi anställda som är kvar borde också värdesättas«
På Karolinska sjukhuset är sjuksköterskorna missnöjda med det arbete den inhyrda nattpersonalen gör. De kan inte dokumentationssystemet och de förbereder inte för operation. Frågan är om inte inhyrd personal bara skapar merarbete?
De har precis andats ut efter den senaste omorganisationen. Den här gången har den kirurgiska akutvårdsavdelningen a22a på Karolinska sjukhuset åtminstone fått en egen avdelningsföreståndare. För ett tag sedan slogs de ihop med e12. En storavdelning med en gemensam verksamhetschef, var tanken. Den organisationsmodellen blev ingen »hit«, säger de.
Carina Klingenberg och Pär Kälvestam är sjuksköterskor på avdelning a22a. De känner sig uppgivna. Alla dessa omorganisationer, som har sin grund i bantade resurser, tar på krafterna. För några år sedan fanns fyra kirurgavdelningar på sjukhuset – i dag finns bara två kvar.
– Vi vet inte vilka regler vi har att hålla oss till och hur länge den beslutade inriktningen gäller. Allt slås sönder för att byggas upp igen, säger Carina Klingenberg och liknar det hela med att slå ner grodor på Gröna Lund. Så fort en kommer upp ska den slås ner igen.
Ställer inte upp på nattvillkoren
Sjuksköterskorna är trötta. Inte bara på omorganisationer och ständiga överbeläggningar. De är också trötta på det merarbete som inhyrd nattpersonal skapar. För i likhet med andra sjukhus, sjukhem och vårdcentraler måste Karolinska sjukhuset vända sig till uthyrningsföretag för att få sjuksköterskor som arbetar på natten. Förr klarades bemanningen genom att sjuksköterskor som en gång valt att arbeta natt för att de hade småbarn gick kvar på sina tjänster.
– I dag ställer man inte upp på nattvillkoren längre. Jag antar att det är för slitigt, säger Pär Kälvestam.
– Nattjänstgöring kräver mycket kunskapsmässigt, och man är ensam med ett stort ansvar. Ändå har nattpersonalen sällan mer betalt än dagpersonalen, säger Carina Klingenberg som en förklaring till svårigheten att rekrytera nattpersonal.
Behärskar inte datajournalföring
Kompetensen hos de som hyrs in varierar. En del är mer eller mindre nyutexaminerade, andra har flera års erfarenhet. Gemensamt är att de inte känner det ansvar för avdelningsarbetet som fast personal gör. De utför bara de arbetsuppgifter som måste göras, enligt sjuksköterskorna på a22a.
– Karolinska sjukhuset har ett avtal med Vårdpoolen och inte sällan skickar de oerfaren personal att arbeta natt hos oss. Det är helt tokigt. När en nattsjuksköterska anställs måste hon börja med att gå bredvid dagpersonalen under ett par månader, säger Carina Klingenberg.
Det största problemet för dem är att den inhyrda personalen inte behärskar den datoriserade journalföringen. På avdelning a22a används bms-systemet. Följden blir att när dagpersonalen kommer på morgnarna är patienterna som lagts in under natten inte inskrivna. »Ett elände«, anser Carina Klingenberg och Pär Kälvestam om det merarbete som skapas. Liksom om det faktum att den inhyrda personalen inte gör de nödvändiga förberedelserna inför operationerna.
Personalen på kirurgavdelningen slog larm om bristen på kunskap när det gäller datajournalerna. Det resulterade i att Karolinska sjukhuset utbildade 20 sjuksköterskor vid Vårdpoolen i bms-systemet. Problemet är bara att det alltför sällan är någon av dessa 20 som kommer när hjälpen behövs. Efter påstötningar till uthyrningsföretaget har de ansvariga där lovat bättring.
Personalen på avdelning a22a har svårt att se något positivt med att hyra in vårdpersonal. Förutom bristen på ansvar och datakunskap så tycker patienterna illa om att ständigt se nya ansikten och de anhöriga har svårt att vända sig till en tillfällig arbetskraft. Dessutom är det dyrt.
»Ge de fast anställda högre lön«
Lika kritisk som Carina Klingenberg är mot uthyrningsföretaget är hon mot sjukhusledningen och dess hållning när det gäller inhyrning av personal.
– Den borde erbjuda högre lön till den fast anställda personalen men betalar hellre jättesummor till Vårdpoolen, konstaterar hon besviket.
Carina Klingenberg och Pär Kälvestam har för egen del ingen längtan att lämna sina fasta anställningar för att börja på ett uthyrningsföretag. Det trivs de alldeles för bra för. De har en bra sammanhållning i arbetsgruppen och arbetet på avdelningen är varierande. All slags kirurgi, all ortopedi och multipeltrauman. De vet aldrig hur nästa dag kommer att bli.
De summor som läggs på inhyrning av vårdpersonal kallar de för konstgjord andning. Hur kan arbetsgivaren överhuvudtaget sluta sådana här avtal med en uthyrningsfirma, undrar de och önskar i stället en satsning på den fasta personalen.
– Trots allt är vi kvar, det borde värdesättas.
Förstår personalens missnöje
Ann-Sofie Nordwall, personalchef för Karolinska sjukhusets division för kirurgi och rehabilitering, är inte nöjd med att behöva hyra in så många sjuksköterskor. Och hon har fullt sjå att försöka förklara för den fast anställda personalen att pengarna som går till uthyrningsföretagen tas från en annan del av personalbudgeten än lönepotten. Men, säger hon, jag har stor förståelse för deras missnöje. Och hon ser den oro som inhyrningen av personal skapar i arbetsgrupperna.
Vill se frivillig nattjänstgöring
Själv är Ann-Sofie Nordwall inte heller särskilt imponerad av hur personalfrågor sköts inom landstinget. »Hierarkierna är många«, konstaterar hon lite uppgivet. Hennes handlingsutrymme är begränsat. Hon ger Eva Fernvall rätt i kritiken att landstinget inte ger personalen tillräckligt inflytande. Och i likhet med Vårdförbundets ordförande anser hon också att personalen själv skulle kunna vara mer aktiv när det gäller inflytandet över beslut. Men det börjar bli bättre – från båda håll, säger hon.
Just nu försöker personalchefen få igenom ett förslag om en förändrad arbetstidsorganisation. Hon skulle vilja se en lösning där arbetslaget frivilligt, och för ett visst lönepåslag per månad, delar på nattjänstgöringen. Till exempel genom att arbeta 20 procent natt och 80 procent dag. Eller genom att arbeta natt en månad per år. På så visskulle man kunna rekrytera ytterligare en sjuksköterska. Vilket fortfarande är möjligt – bara det inte gäller nattjänstgöring på heltid.
Menligt för teamkänslan
Men som sagt, det tar lite tid att få igenom besluten i denna hierarkiska organisation, och än så länge är sjukhuset tvunget att använda sig av uthyrningsföretagen för att klara nattjänstgöringen. För ett halvår sedan var Ann-Sofie Nordwall positiv till att hyra in personal. I dag ser hon det som en ganska dålig lösning. Dyrt och menligt för personalens teamkänsla. Att ha gemensamma och tydliga mål är viktig personalpolitik.
– Och förresten, vem tycker det är kul att arbeta sida vid sida med någon som tjänar 4000 kronor mer i månaden? undrar personalchefen.
Utan att ta samma ansvar, kunde hon lägga till.
Att bygga upp en organisation för att kunna ta emot och handleda inhyrd personal, vad kostar det?
– Först ska jag betala inhyrd personal mer än vad jag betalar min egen och sedan ska jag lägga ytterligare pengar på att få in dem i arbetet.
Det är ingen tanke som tilltalar personalchefen. Men hon räknar inte med att inhyrning av personal ska behöva vara en permanent lösning. Än så länge är den att föredra – framför att dra ner på vårdplatser, vilket bara leder till överbeläggningar. Hon förklarar situationen på avdelning a22a med att det varit många omorganisationer och att vid den senaste slutade samtliga nattsjuksköterskor för att gå till en annan avdelning.
20 procents personalomsättning
År 1998 kostade personalen för divisionen för kirurgi och rehabilitering 444 miljoner kronor. Då ingår 3,5 miljoner kronor för inhyrd personal. Divisionens kostnader för rekryteringar och inskolning av framför allt sjuksköterskor var högre. Personalomsättningen förra året låg på omkring 20 procent. 4,2 miljoner kostade det.
– Betalning för övertid, inhyrning av personal och personalomsättning, det är sådant som kostar pengar i landstinget, säger Ann-Sofie Nordwall.
Så hur kan då landstinget få sina sjuksköterskor att stanna?
– Det vore bra med en ordentlig löneöversyn.
Som hon ser det har nybörjarlönerna stigit för mycket. Hög ingångslön är bra om lönepotten också räcker till att lyfta den erfarna personalen. Det gör den inte, enligt personalchefen. Nej, med lönerna kan de inte locka någon. Men väl med stimulerande arbetsuppgifter och möjlighet till kompetensutveckling, säger hon. På Karolinska sjukhuset öppnas dessutom snart ett eget bemanningscentrum. Till en början bara för »uthyrning« av undersköterskor som kan tänka sig att tjänstgöra på olika avdelningar på sjukhuset för 1500 kronor mer i månadslön.
Ett annat sätt att hejda sjuksköterskebristen är att se över bemanningsstrukturen. Fler kuratorer skulle till exempel lösa problemet med att sjuksköterskor gör patienternas eftervårdsplanering. »Gör syrror verkligen det de helst vill göra?« frågar sig Ann-Sofie Nordwall och hoppas få möjlighet att ännu mer kunna avlasta Karolinska sjukhusets sjuksköterskor.
På Vårdpoolen, eller Mabicare Vårdresurs som företaget numera heter, blir Anki Ahlman, personalansvarig, förvånad över kritiken från Karolinska sjukhuset. Hon uppger att nästan alla deras sjuksköterskor har 10 till 15 års yrkeserfarenhet. För kontinuitetens skull stannar de flesta flera veckor, och ibland flera månader, på en och samma arbetsplats. För att möta kraven från Karolinska sjukhuset har företaget under våren utbildat alla sina sjuksköterskor i bms-systemet.