»Vi har ett bra utgångsläge nu«

— Det här avtalet kan bli hur bra som helst, säger en uppenbart lättad och nöjd förbundsordförande.

– Det förra avtalet gav våra medlemmar ett högre utfall än andra grupper och nu har vi ett bättre utgångsläge än vi hade 1996. Därför har jag en stor förhoppning om att utfallet av det här avtalet blir högt, säger Eva Fernvall.

Att avtalen med Kommunförbundet och Landstingsförbundet ser olika ut tycker hon är bra. Landstingen är öppna för lokala lösningar och avtalet med Kommunförbundet kopplas till ett utvecklingsdokument där sjuksköterskans roll sätts i fokus, förklarar hon.

– De lönesamtal varje kommunalt anställd ska ha med sin närmaste chef är ett sätt att flytta lönediskussionen till arbetsplatsen. Det är framåtsyftande.

Eva Fernvall är övertygad om att de flesta medlemmar har den styrka som behövs för att kunna föra ett lönesamtal. Men hon understryker att de fackliga företrädarna kan ge stöd genom att vara bollplank eller genom att delta i diskussioner om vilka lönekriterier som ska gälla för arbetsplatsen.

Individuella lönesamtal med närmaste chef innebär inte att facket inte behövs längre. Tvärtom, säger Eva Fernvall, är det för att inget sker automatiskt längre som facket verkligen behövs.

Att det varit en tyst avtalsrörelse tror hon beror på att många är nöjda med de senaste årens löneutveckling.

– De som är missnöjda måste påminna sig om att vår strategi är att lyfta kollektivet genom individuella lönesatsningar. Lika lön är detsamma som lika låg lön.