»Vi vågar knappt fråga hur de mår längre«

Primärvården i Göteborg följer inte längre basprogrammet för barnhälsovården. Kontroller har redan tagits bort och nu ska ytterligare miljoner sparas. På BVC Centrum måste besöken för nyfödda minskas.

Först försvann hembesöken, sedan föräldrautbildningen. Telefontiderna har minskat och nu har turen kommit till de olika kontrollerna.

? Almanackan är fulltecknad. Vi skulle behöva vara fler sjuksköterskor, säger BVC-sjuksköterskan Ann-Marie Andersson.

BVC Centrum har högre andel nyfödda än någon annan stadsdel i Göteborg. Här tar fem sjuksköterskor emot 600 nyfödda barn varje år. Normen för att kunna bedriva en bra verksamhet enligt Socialstyrelsens riktlinjer är 60 barn per sjuksköterska och år. Konsekvenserna är att de minsta barnen inte kan komma lika ofta som de borde och att kontrollerna för de större barnen senareläggs.

? Under det första året har vi inte så många besök som vi borde ha. Vi bör träffa barnet en gång i veckan den första tiden, vilket vi ändå försöker göra, men snart måste vi minska besöken drastiskt till var sjätte eller var åttonde vecka, för att kunna ta emot nyfödda barn, säger sjuksköterskan Inga-Lill Alblad.

Hon och hennes kollega Ann-Marie Andersson har avsatt dagens telefontid för att berätta om sin arbetssituation.

Under sommaren har vissa besök till läkaren, som normalt ska ske vid sex till åtta veckors ålder, fått vänta tills barnet är tre månader.

Eftersom de nyfödda barnen tar så mycket tid i anspråk tvingas man senarelägga kontrollerna av de större barnen. Taltestet som är anpassat för treåringar kan ibland inte genomföras förrän barnet närmar sig fyra.

Inga-Lill och Ann-Marie berättar hur de hela tiden tvingas prioritera. Än så länge får de barn hjälp som verkligen behöver den.

? Tror vi i alla fall, säger Ann-Marie, som tycker att hon hela tiden är rädd för att missa något.

? Eftersom vi inte träffas så ofta i början är det svårare att etablera en bra kontakt. Och vi lär känna föräldrarna sämre eftersom vi inte längre har någon föräldrautbildning.

Ingen tid att lyssna
Inga-Lill säger att de knappt vågar fråga föräldrarna hur de mår längre, eftersom de inte har tid att lyssna på svaret. På ett besök  som varar en kvart är det definitivt bäst att inte fråga.

Samtidigt som resurserna på BVC Centrum krymper har den tidiga hemgången från bb påverkat dem. Allt fler söker sig till bvc för att de har problem med amningen, men här hinner man inte längre sitta och titta på mamman när hon ammar som man gjorde tidigare.

När barnen inte går upp i vikt som de ska lovar bb-personalen föräldrarna att de kan besöka bvc påföljande dag.

? Då måste vi ta emot dem. Barn som inte går upp i vikt kan inte vänta ytterligare en vecka. Vi får använda oss av den redan förkortade telefontiden eller delar av lunchrasten, säger Inga-Lill.

Fler mår psykiskt sämre
BVC-sjuksköterskan fungerar mer och mer som stödperson för den moderna familjen som inte har något etablerat nätverk av anhöriga. Många är också dåligt förberedda på vad det innebär att bli förälder, tycker Inga-Lill. Därför skulle de egentligen behöva mer tid och mer stöd, inte mindre.

En annan förändring som Ann- Marie och Inga-Lill tycker sig märka är att dagens nyblivna föräldrar mår psykiskt sämre. De stressar mer och många är upptagna av att göra karriär. Tio procent av de nyblivna mammorna drabbas av depression efter förlossningen.

? Det är viktigt att upptäcka dem tidigt så att de får hjälp.

Annars drabbar det barnet och hela familjen.

Budgeten tillåter inte att fler sjuksköterskor anställs. Därför har personalen på BVC Centrum frågat sina chefer om de kan dra ner på ytterligare kontroller.

Treårskontrollen har diskuterats, men det tycker Ann-Marie och Inga-Lill är en dålig idé. Vid treårskontrollen görs bland annat en talbedömning. Då är det viktigt att hitta dem som behöver hjälp med remiss till en logoped och till hörselkontroll. I så fall är det bättre att ta bort 5,5-årskontrollen, tycker de.

? Men vi gör inga onödiga kontroller. 80 procent av tiden ska ägnas åt dem som har problem: men har man så många som vi har går all tid åt till mängden. För att veta om det finns några problem måste vi få träffa familjen, annars kanske vi lägger ner mer tid på dem som inte behöver det, säger Ann-Marie Andersson.