Vikten av att VILA

»Bara koppla bort alla måsten och sen njuta av vinden och dofter? eller att bara sitta och titta på vågor som når stranden?och just den här blandningen av vatten, land och himmel och hav som möts hela tiden det är en form av vila.«

Vad är vila för dig? Mitt i all stressforskning har konsten att vila blivit bortglömd. I stället för att fokusera på riskfaktorer behöver vi se det som främjar välmående, menar forskaren Margareta Asp. I sin avhandling visar hon hur vårdpersonal, genom att lära sig själva vad vila är, kan hjälpa patienter att hitta sin egen vila. För vila är en väg till hälsa.

När Margareta Asp arbetade på infektionskliniken i Eskilstuna brukade hon ibland uppmana sina sängliggande patienter att vila. Fast de var trötta och inte behövde göra annat än ligga där i sängen, kunde de inte vila. De var anspända och oroliga. Tankarna for. De grubblade över jobbet, familjen och självklart över sin sjukdom och framtiden. De stressades av alla möten med andra patienter och personal. Någon vila upplevde de inte. Hon insåg att vila var något mer komplicerat än att den kom när kroppen var i sängläge. Efter sex års forskning parallellt med ett halvtidsarbete som adjunkt i omvårdnad vid Mälardalens högskola kan hon beskriva vad vila är och hur man lär sig vila.

Margareta Asp har intervjuat nitton personer med olika ålder, bakgrund och utbildning, hälften patienter och resten friska. Resultaten visar att vila inte bara upplevs när kroppen är i vila, utan lika gärna i aktiv handling. Vila är något som berör både kropp och själ. Intervjupersonerna upplever vila när »det råder harmoni i vilja, känsla och handling«.

I vilan är känslan av kravlöshet och ro stark. Det är en upplevelse av att vara älskad, utan förbehåll eller krav på prestationer. Vila växer ur en djup känsla av att vara accepterad. I den finns en förvissning om det egna okränkbara människovärdet.

Vila i naturupplevelser
Vad som ger människor vila skiljer sig mycket åt, men inte den essentiella beskrivningen av vila. Är man väldigt trött måste man kanske under en period avskärma sig från andra människor, från intryck och upplevelser. Först senare växer intresset av att skaffa sig en lustfylld utmaning, kanske i gemenskap med andra. Många av Margaretas intervjupersoner fann vila i naturupplevelser. Och i konsten, där de fick en möjlighet att uppleva skönhet och reflektera över sitt liv.

Margareta Asp valde fenomenologi som forskningsansats. Med en fenomenologiskt grundad metod utgår man inte från en teori, som ofta görs vid stressforskning. I stället frågar man människor om deras erfarenhet. Teorin skapas genom forskningsprocessen. Intervjupersonerna får konkret beskriva ett fenomen, utifrån en öppen ingångsfråga. I Margareta Asps forskning var frågan: Vad innebär vila för dig?

Vila var lika med sängläge
När hon började söka efter forskningslitteratur om vila, fann hon på det engelska sökordet rest mest beskrivningar av just sängläge. Det har ansetts som en universal behandlingsform från slutet av 1800-talet inom såväl sinnessjukvård som somatisk vård.

Sedan 40-talet är inställningen annorlunda. Nu vet vi att det finns faror med långvarigt sängläge, att det förlänger läkningsprocessen efter en operation exempelvis.

Gemensamt för beskrivningarna av vila är att kroppen är i fokus. Det menar Margareta Asp är ett tydligt uttryck för att man så ofta i vården tänker på människan eller patienten som en kropp, den blir objektifierad.

En amerikansk pilotstudie bland vårdlärare visade att när de talade om vila för patienten, betonades kroppen. Vila var minskad fysisk aktivitet och/eller rentav sömn. Men när lärarna  skulle beskriva när de själva upplevde vila beskrev de helt andra saker. Vila fick de genom avkoppling och återhämtning till kropp, själ och ande.

I vår vardag lever vi i en ständig pendling mellan vila och dess motsats, ickevila, mellan harmoni och disharmoni.  Och så måste det vara. Förmågan och utrymmet att växla mellan de olika tillstånden återkom i de intervjuades berättelser. 

Hur det blir om vilan inte ges plats i livet har människor som tangerat gränsen till utmattning vittnat om. De har bara presterat och presterat, utan att unna sig återhämtning. De har struntat i kroppens och själens signaler om att det är dags att göra något annat. Nu måste de lära sig att vila.

Tillåta sig att vila
Första steget är att bli medveten om sitt behov av vila, säger Margareta Asp. Det kan man göra genom att skapa en rytm mellan vila och ickevila i sitt liv. Och att tillåta sig vila, kanske genom att helt enkelt planera in i almanackan: Fredag vilar jag. Då ska jag göra något som är lustfyllt för mig.

? I dag är pulsen så intensiv i både arbete och privatliv, att gränsen mellan vila och ickevila suddats ut. Vi måste vända den utvecklingen och prioritera avbrotten, lära oss att lyssna på vår kropp och finna eller skapa källor där krafter hämtas.

För att lära sig vila måste hela kroppen engageras. Det är ett kroppsligt lärande som utgår från filosofen Maurice Merleau-Ponty, som är Margaretas teoretiska röst i avhandlingen.

? Små barn vilar och gör avbrott från det som är ansträngande på ett naturligt och oreflekterat sätt. Men under vår socialisation genom skola och arbetsliv lär vi oss att undertrycka kroppens signaler. Vi lär oss att arbeta tills vi är färdiga. Vårt medvetande är fokuserat på att lösa uppgifter och vi uppmärksammar inte våra egna behov av vila.

Fråga patienten
I vårdpersonalens uppdrag ingår att de ska ge patienterna förutsättningar att vila.  Om personalen använder kunskapen från Margareta Asps forskning skulle de fråga patienten själv vad hon behöver för att vila. Helt naturligt blir det då en patientcentrerad vård, eftersom personalen måste föra en dialog med patienten. Och svaren skiftar naturligtvis. Ibland behöver patienten avskärma sig för att vila. När hon piggnat till kanske hon får vila genom stimulans. Men även personalen behöver få perioder av vila. Det är förutsättningen för att kunna skapa en atmosfär där patienterna känner sig sedda, bejakade, trygga och tillitsfulla. Margareta Asp medger att den ambitionen låter långt från dagens vårdverklighet.

? Men vi måste belysa vad vila är för att skapa medvetenhet som kan leda till en förändring.

Det är ingen omöjlighet att skapa ett  klimat där människor vågar visa sig med sina begränsningar, vågar berätta om sin oro över arbetet och vågar be om hjälp när det behövs.

? En plats där människor kan uppleva vila, säger Margareta Asp.