Vill se mindre av hierarki i vården

»Jag är inte diplomatisk till min läggning«, säger Ylva Johansson, vår nya sjukvårdsminister. Hon är tydlig med att vården måste bli mindre hierarkisk, men aktar sig för att kliva in i revirfrågor.

Hon är säker på vad hon kan, säger Ylva Johansson om sig själv, och vågar också tillstå att hon nu befinner sig i en uppförsbacke. Inte en oöverstiglig sådan, men dock en uppförsbacke.

Vår nya sjukvårdsminister har knappast någon professionell erfarenhet alls av vården. Hon har mycket att lära och tänker göra det genom att ta tillvara den kunskap som finns på departementet, genom att besöka vården och kanske framför allt genom att lyssna till personer kunniga på vårdområdet. Många är intresserade av att bistå ministern med sin syn på sakernas tillstånd: fackliga organisationer, landsting och entusiastiska vårdgivare.

– Det är helt legitimt, säger Ylva Johansson, som inte vill bli beskylld för att favorisera någon grupp och därför inte presenterar någon besökslista.

Hon undviker nogsamt frågor som kan tolkas som att hon tar en personalgrupps parti framför någon annans. Inte heller vill hon låsa sig vid någon formulering om vad som är sjukvårdens största problem. Hon nöjer sig med att konstatera att hon i linje med den nationella handlingsplanen vill prioritera äldreomsorgen, primärvården och psykiatrin.

Som den skolminister hon varit rör hon sig på säkrare mark när hon uttalar sig om behovet av kompetensutveckling inom äldrevården.

– Mycket i äldrevården fungerar bra, men inte tillräckligt bra. Vi behöver höja kvaliteten i vården. 40 procent av de anställda saknar relevant utbildning och jag har prioriterat att titta på vilken utbildning som behövs.

Det är inte statens uppgift att klara rekryteringen till vården, understryker Ylva Johansson, men när inga ungdomar söker sig till omvårdnadsprogrammet på gymnasiet måste något göras för att säkra kompetensen.

– Ungdomar väljer utbildningsvägar där det finns utveckling, alltså måste vi stimulera utvecklingen inom äldrevården. Jag tänker mig ett system med byggstenar där man bygger på sin kompetens successivt.

En bonus skulle kunna vara att få fler kvinnor att arbeta fram till sin pension. Ylva Johansson ser en klar koppling mellan utveckling och inflytande och att orka fram till 65.

För primärvårdens del finns mycket att göra när det gäller tillgängligheten. Men också hur resurserna ska användas, anser sjukvårdsministern utan att vilja gå in på om det bör vara läkare eller sjuksköterskor som först möter patienten.

– Jag vill inte trampa fel. Därför passar jag på revirfrågor så att jag inte säger något som jag får ångra. Men helt klart är att vården måste vara mindre hierarkisk.

Inte så läkarvänlig som Engqvist? Hon nöjer sig med en lite oprecis formulering om att hon inte har bytt politik från den han drev.

Den tredje punkten på hennes prioritetslista är psykiatrin. Regeringen har redan tillsatt en psykiatrisamordnare och nu satsas ytterligare pengar så att ambitionsnivån inom vården kan höjas. Det behövs bättre kunskaper om effekten av olika behandlingar och terapier och bättre samordning mellan kommuner och landsting, säger Ylva Johansson.

Ytterligare ett gränsdragningsproblem inom vården som hon har att parera.

Ylva Johansson har att kryssa mellan revir både när det gäller personalgrupper, specialiteter och huvudmän. Hon pustar lite och på frågan om hon är diplomatisk svarar hon raskt nej.

– Min läggning är inte sådan, men det hör till yrkesrollen att jag försöker vara det.

Ylva Johansson tycker att hon har fått en kul ministerpost. En viktig sådan, förtydligar hon. Egentligen är hon ganska trött på reportrar som kräver svar på frågor hon knappt hunnit sätta sig in i. Hon känner stor arbetslust, säger hon och längtar efter att få hugga in på arbetet.

Det roligaste med att vara minister tycker Ylva Johansson är att kunna göra skillnad för människor. Som skolminister drev hon frågor, skrev propositioner och förhandlade och blev glad när människor berättade att de hade gått utbildningar eller fått en bättre förskola.

En helt annan sida av arbetet, och det hon tycker sämst om, är att alltid tvingas vara en offentlig person. Det är helt okej i rollen som minister, men besvärande när hon som mamma står vid fotbollsplanen och hejar på sina barn. Och hon är rädd att offentligheten ska komma att förändra henne. Göra henne mer försiktig.

Hennes vision om att få göra skillnad i vården handlar om att få människor att känna tillräcklig tillit till vård och omsorg.

– I dag finns ett slags misstänksamhet bland allmänheten att vården inte är riktigt så bra som den borde vara. Vi vet alla att vi någon gång kommer att behöva vård, men vi vet inte när. Det är en viktig välfärdsfråga att känna sig trygg i att vården fungerar bra den dag vi behöver den.

Ylva Johansson låter entusiastisk och övertygad när hon säger att det är politikernas ansvar att skapa system som gör att man känner den tilliten.

Hon är inte oförberedd på frågan om stopplagen och tvekar därför inte när hon säger att det måste finnas regler för hur det ska gå till när stora sjukhus säljs ut. Hon tycker att grundtanken i lagförslaget är rimlig, men vill vänta med att sätta ned foten bestämt.

– Inom kort kommer jag att uttala mig i detalj. Min syn är inte att något blir bättre eller sämre om det drivs privat. Däremot är det mitt ansvar att vården ska fungera i framtiden – och då får inte alla sjukhus vara sålda.

Ylva Johansson vill absolut inte att det ska vara möjligt att köpa sig vård. Men tycker hon då att vården är tillgänglig för alla på ett rättvist sätt i dag?

– Det finns mer att göra när det gäller tillgängligheten, men jag tänker inte medverka till att man leker marknad med vården.

Säger hon prompt.

När Socialstyrelsen fick regeringens uppdrag att analysera vården från ett genusperspektiv visade det sig att det finns könsskillnader både när det gäller tillgång och bemötande. Ylva Johansson tycker det är viktigt att alltid ha på sig genusglasögon och säger att även om hon inte har någon strategi för att följa upp Socialstyrelsens rapport ännu, är det hennes uppfattning att det är rimligt att göra det.