Vill skapa ett fack som ger mer för pengarna

Var tredje medlem i Vårdförbundet är tveksam till att i framtiden fortsätta sitt medlemskap. Det visar en enkät som förbundet låtit göra. Siffran oroar förbundets ordförande Eva Fernvall. Men hon är ändå inte överraskad.

Eva Fernvall är övertygad om att om andra fackförbund vågade ställa samma frågor skulle svaren bli likvärdiga. Det går inte längre att luta sig mot den av tradition höga fackliga anslutningen i Sverige.

– Den tid då man var med i facket av lojalitetsskäl är förbi, säger hon.

Därför tror Eva Fernvall att det kommer att krävas stora förändringar av Vårdförbundet för att medlemmarna ska vilja stanna kvar. I stället för att låta sig slås ned av det dystra enkätresultatet väljer hon att se det som en utmaning och en början på ett förändringsarbete.

För Eva Fernvall ligger framtidens stora utmaning i att kunna möta de olika behov medlemmarna kan ha av sitt förbund. Både den som bara vill ha en medlemsförmån eller Vårdfacket och den som har behov av ett stort fackligt stöd ska vinna på att vara med i Vårdförbundet. Hon säger sig inte vara särskilt förvånad över att 30 procent av medlemmarna är tveksamma till sitt medlemskap. Hon tycker själv att det är mycket pengar de betalar och understryker att förbundet valt att göra undersökningen just för sin önskan att skapa en organisation som ger mer valuta för pengarna än vad den hittills gjort.

– Det här är en spännande utveckling som innebär att vi i framtiden inte kan erbjuda samma produkt till alla medlemmar. Somliga måste vi kanske kunna ge mer stöd, andra kanske vi ska erbjuda kunskap från forskningsområdet, eller hjälp med att skapa nätverk.

Hennes förhoppning är att förbundet ska hitta aktiviteter och förmåner som ger medlemmarna möjligheter att gå vidare i yrket. Det kan till exempel vara att erbjuda olika typer av utbildningar eller lägre priser på böcker och tidskrifter som anknyter till yrket.

– Kanske kan vi förmedla en sorts kvalitetsomdömen om olika arbetsplatser och tillhandahålla instrument för att utveckla verksamheter, funderar Eva Fernvall.

Tänker inte överge individstrategi
Förbundets inriktning på att stärka individen i kollektivet är en strategi som hon inte har för avsikt att överge. Även om hon är väl medveten om att det finns de som vill ha tillbaka de kollektiva lösningarna, så är hon förvissad om att det endast är en liten minoritet av medlemskåren. Men, säger hon också, en organisation som är så stor som Vårdförbundet ska kunna inrymma både dem som vill ha den traditionella fackliga kampen och dem som är mer individualistiskt inriktade.

Den nya samverkansandan mellan Vårdförbundet och arbetsgivarna tror Eva Fernvall inte har något samband med medlemmarnas missnöje. Det fackliga arbetet visar att det finns stöd för förbundets lönestrategi, säger hon. Eva Fernvall tror inte att arbetsgivaren blir en för stark motpart för den enskilda medlemmen som ska föra sin egen talan, snarare är arbetsgivarparten för svag och saknar tydliga mål med verksamheten. Fackförbundens höga organisationsgrad beror till stor del på att de gjort medlemmarna svagare än vad de är, hävdar hon.

– Alla har en egen kapacitet även om de behöver olika mycket stöd för att använda den. Kanske behövs kunskap för att förhandla om sin lön. Låt oss då vara dem som ger den.

Träning i att framhäva sina förtjänster
Den som har svårt att gå in till sin chef och tala om vad hon är bra på och vad hon är värd i lön ska kunna erbjudas träning i det, säger Eva Fernvall.

Hennes bild av framtidens Vårdförbund är att villkorsfrågorna tonas ned ännu mer, och att den individuella kommunikationen med medlemmarna ökar. Det kommer inte att vara tillräckligt att de fackligt förtroendevalda sitter på sina rum och svarar i telefonen. I stället tror hon att de måste finnas ute bland medlemmarna och delta mer i det lokala utvecklingsarbetet. Kanske genom att vara bollplank, skapa kontaktnät eller genom att hjälpa till med att lägga upp projekt.

Viktigt vara tydlig
Eva Fernvall har tidigare sagt att det inte är ett värde i sig att vara ett stort förbund. Det håller hon fast vid och säger att det allra viktigaste är att vara en organisation som tydligt kan visa vad den har för kvaliteter.

– Skulle närmare 35 000 medlemmar lämna förbundet måste vi satsa ännu mer på de omkring 70 000 som är kvar. Om det viktigaste blir att behålla alla finns det en risk för att vi slätar ut oss och blir otydliga för de 70 procent som vill vara kvar.

Men för att kunna säga sig representera en hel yrkeskår är det viktigt att vara många – hur många har Eva Fernvall dock svårt att säga. Någon gräns för när förbundet förlorar sin representativitet vill hon inte sätta. Men om förbundet om fem
år gör ännu en undersökning och får samma resultat, då anser hon att ledningen har misslyckats.