Vinsten stötesten när S:t Göran blir privat

Det var bra för S:t Göran att bli bolag. Det är personalen överens om. Men börsbolaget Bures köp av sjukhuset väcker nya frågor.      

4 oktober 1999

Vi har suttit en bra stund och pratat om hur positivt det är att vara anställd på S:t Görans sjukhus i Stockholm sedan det blev ett bolag för fem år sedan. Om de fördelar det rent ekonomiskt fört med sig för de anställda i bolaget, med bonuslöner och pensionsstiftelse. (Fast lönerna fortfarande är uruselt dåliga!) Om den vi-anda som uppstått efter bolagsbildningen. Om hur de som fackliga representanter i bolagsstyrelsen känt sig uppskattade och efterfrågade.

Men: Ska S:t Göran få gå med vinst? Det visar sig vara en svår fråga att besvara.

Hur blir det när börsbolaget Bure köper sjukhuset? Vilka krav på utdelning ställer aktieägarna? Kan man av ideologiska skäl tillåta att någon tar ut vinst på det som görs på sjukhuset? Hur ska man ställa sig till att ta emot patienter från försäkringsbolagen, om de får något slags gräddfil in i vården?

Och vad händer med de förmåner personalen fått som anställda i bolaget? Och de förmåner de haft som landstingsanställda – fri sjukvård, längre semester – som de haft kvar fastän S:t Göran blivit bolag?

Det var under de sista månaderna av borgerligt styre i Stockholms läns landsting 1994 som S:t Göran blev ett aktiebolag. Målet var att sjukhuset skulle säljas till ett privat bolag. Den tveksamhet personalen från början kände inför bolagiseringen förbyttes snart i entusiasm och man avböjde därför vänligt men bestämt när den nya socialdemokratiskt ledda landstingsledningen erbjöd sjukhuset att åter bli ett i raden av traditionellt styrda sjukhus i landstinget. Men bolaget stannade i landstingets ägo.

Öppet styrelseklimat
Jannica Hansson, operationssjuksköterska på anestesikliniken, kom 1995 in som Vårdförbundets representant i bolagsstyrelsen. Hon beskriver styrelsearbetet i idylliska ordalag. Där rådde ett öppet och bra klimat. Alla drog åt samma håll. Styrelsen – som alltså inte var politiskt sammansatt, den enda politikern var socialdemokraten Sylvia Lindgren – frågade alltid efter de fackliga representanternas åsikt. Vd och hans medarbetare fick rätt fria tyglar i skötseln av sjukhuset.

Ekonomiskt sett har S:t Göran hela tiden klarat sig bra. De första åren var överskotten stora – senare har det blivit lite kärvare. En viktig draghjälp till det goda ekonomiska resultatet fick S:t Göran av nedläggningen av Sabbatsbergs sjukhus. S:t Göran »ärvde« patienterna men tog inte över särskilt många av dem som arbetade på Sabbatsberg.

Det ökade patientunderlaget ledde till att arbetstempot drevs upp. Den nya bolagsledningen »städade« i organisationen och satsade på cheferna.

– Det var nog också lättare att klara den här anspänningen på ett lagom stort sjukhus som S:t Göran än om det varit till exempel Karolinska eller Huddinge, säger Jannica Hansson och pratar om vi-anda, att värna om sitt sjukhus och pressen att inte gå med förlust.

Ulla Sahlström, biomedicinsk analytiker på fyslab, är också företrädare, fast på deltid. Hon kompletterar beskrivningen av bolagiseringens effekter på S:t Göran:

– Den ledde till ett ekonomitänkande ända ner på vår nivå. Det blev nästan som en tävlan mellan klinikerna om att klara budgeten och ge överskott. Vi blev prisledande i landstingsområdet, vi var effektiva och kunde bedriva bra sjukvård.

Sålde lab
Samtidigt var styrelsen bakbunden av landstingsledningen. Vinsten fick inte stanna i bolaget; den tog landstinget hand om. Men när det blev underskott fick bolaget inget ägartillskott – det ekonomiska problemet fick styrelsen lösa själv (vilket man gjorde genom att sälja ut delar av laboratorieverksamheten till  Bure!).

Efter de borgerligas seger i landstingsvalet i Stockholm förra hösten byttes styrelsen för S:t Göran ut. Den gamla proffsstyrelsen ersattes av en politikerstyrelse, som av den borgerliga landstingsledningen fick ett enda uppdrag: sälj sjukhuset!

Också Vårdförbundet bytte representant i styrelsen, dock av andra skäl:

Jannica Hansson födde barn. Nu representeras Vårdförbundets medlemmar av Ulla Sahlström. Hon tycker att styrelsearbetet inte är lika fokuserat på S:t Göran längre, i stället blir det gärna en politisk debatt om sjukvården i landstinget i största allmänhet.

Men även om också hon tycker att det är ett öppet klimat i styrelsen kom beskedet om att Bure tecknat ett köpeavtal
väldigt abrupt.

En torsdagseftermiddag kom kallelsen: Kom till landstingshuset i morgon bitti klockan åtta! Då fick de fackliga organisationerna information om köpet – halvannan timme senare offentliggjordes det på en presskonferens.

– Vi fick ingen information i förväg och ingen insyn i processen, förklarar Ulla Sahlström. Det var locket på och ingen delaktighet.

Genomgång efteråt
Det var först sedan köpet var klart som de fackliga representanterna fick en grundlig genomgång av vad försäljningen skulle komma att innebära för deras medlemmar. Men de måste själva fråga efter den.

Det är landstingsledningen de är missnöjda med. Med Bure är kontakterna goda. De har positiva intryck av företagets representanter Bibbi Carlsson och Per Båtelsson. Både Jannica Hansson och Ulla Sahlström hoppas att den positiva stämningen på sjukhuset ska bestå.

– Det vi saknat inom landstinget är visioner och idéer om vad man vill satsa på, säger Jannica Hansson. Jag tror på en styrelse där alla drar tillsammans mot samma mål.

Egentligen är det inte så märkvärdigt, tycker hon, att Bure köper S:t Göran. Den stora förändringen kom med bolagiseringen 1994.

– För det är ju inte privat vård vi ska bedriva, riktigt privat vård. Den ska ju vara offentligt finansierad.

Alla ska ha rätt till samma vård
Samtidigt finns där en oro under ytan. Ska det bli ett försäkringssystem? Ska det bli en gräddfil för rika personer? Ingen av dem vill ha det så.

– För oss sjuksköterskor är det självklart att alla ska ha rätt till samma vård, oavsett om man är fattig eller rik, känd eller okänd.

Men även om Ulla Sahlström är lika bestämd på den punkten; sjukvård ska vara till för alla på lika villkor, är hon kritisk mot regeringen.

– Att gå in och hota med lagstiftning när vi är mitt uppe i den här processen, det är opsykologiskt, dålig timing!

Och så går diskussionen ett par varv till. Inga privata vinstintressen är välkomna i vården, men å andra sidan tog ju landstinget ut vinst från S:t Göran. Och naturligtvis vill Bures aktieägare ha utdelning på sitt kapital, men bolaget kan säkert tjäna pengar på annat.

Om de till exempel utvecklar IT-system på S:t Göran kan de ju sälja innovationerna till andra.

– Och egentligen, frågar sig Ulla Sahlström till slut, var bolagiseringen överhuvudtaget nödvändig? De effektiviseringar som den medförde borde man väl ha kunnat göra i landstingets egen regi. Eller hur?

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida