Visste inte att gips »brinner«

Eftersom det blev ett sår under gipset fick flickan vänta tolv dagar innan hennes brutna arm kunde opereras.

Den 15-åriga flickan körde omkull med sin moped och ådrog sig en underbensfraktur och sökte hjälp på vårdcentralen.

Den jourhavande distriktsläkaren ordinerade tillfällig gipsskena och skickade flickan vidare akut till sjukhuset.

När patienten skulle opereras visade det sig att gipset var opolstrat och att hon hade fått ett sår på armen.

Flickans mamma anmälde läkaren och den assisterande sjuksköterskan till Ansvarsnämnden. Mamman tycker att personalen borde veta att gips »brinner« några timmar innan det stelnar.

Läkarens och sjuksköterskans beskrivning av skeendet skiljer sig väsentligt. Enligt läkaren assisterade sjuksköterskan honom medan en undersköterska utom synhåll gjorde i ordning gipsskenan och la på den. Han skrev att han utgick från att undersköterskan hade polstrat enligt praxis.

Sjuksköterskan skrev i sitt yttrande att hon inte har någon utbildning eller erfarenhet av gipsning, men att det var hon och inte undersköterskan som hjälpte till. Läkaren godkände gipsbindan innan hon la ner den på armen. Det var han som formade gipsbindan och hon hjälpte till att linda fast den. Hon fick ingen instruktion om vadd eller strumpa under det våta gipset och hade själv ingen tanke på det.

Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att det alltid är den behandlande läkaren som är ansvarig för att en gipsbehandling utförs rätt och på Sveriges ortopedkliniker är det en etablerad praxis att läkare besiktigar varje anlagt gipsförband, skriver nämnden och ger läkaren en erinran.

Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 2253/03:b2).