”Lyssna på oss!”

”Lyssna på oss!”
Foto: Istockphoto

#Nustickerdettill. I ett stort metoo-upprop vittnar vårdpersonal om sexuella trakasserier. De kräver att arbetsgivare och fackförbund tar problemen ?på allvar. Här är uppropet:

9 januari 2018

Fokus i detta upprop är på vad vi som kvinnlig och icke-binär vårdpersonal utsätts för av våra manliga kolleger, men det är viktigt att poängtera att det inte ger hela bilden av sexuella trakasserier inom vården. En gemensam nämnare är hur arbetsgivarna har misslyckats med att skapa en trygg arbetsmiljö för oss och återkommande förminskar och förnekar våra upplevelser medan de låter övergrepp och trakasserier fortgå.

??”Vi sitter i en större grupp, ett multidisciplinärt team och rondar. Den manlige överläkaren får mothugg av min kvinnliga kollega gällande en patient. Överläkaren sätter punkt för diskussionen genom att säga ’jag tror minsann att syster skulle behöva lite knulla’. Skratt och tystnad.”??

”Nyutexad och yngst på arbets­platsen. Fick förklarat för mig av manlig läkare att vid avsaknad av både livserfarenhet och yrkeserfarenhet så är det uppenbart att jag måste ha mycket sexuell erfarenhet och att jag gärna fick visa vad jag går för utanför jobbet.”

??”Den där överläkaren som kittlade en i nacken och viskade “nu är det din tur” när vi skulle ronda. Alla på avdelningen visste, såg och hörde. Men alltid kom han undan med sina snuskigheter för den titel han bar.”

??Sjukvården är en institution med ett hier­arkiskt arv. Mycket har förstås ändrats tack vare den kvinnokamp som lett till ökad jämställdhet. För sjuksköterskorna blev det ett lyft när utbildningen blev akademisk och fler kvinnor än män väljer nu att bli läkare. Men liksom andra delar av samhället dras hälso- och sjukvården fortfarande med ojämna maktrelationer och strukturer, som fungerar som en grogrund för sexism och nedvärderande beteende.

??”Jag stod i läkemedelsrummet med dörren lite på glänt när den här överläkaren kommer in och stänger dörren bakom sig. Dörren är uppställd med en dörrstopp som han alltså tar bort så dörren stängs och låses. Jag minns inte alls vad han frågade om, det var inte patientrelaterat men kanske att han ville ha en Alvedon. Jag kände mig obehaglig direkt när dörren slog igen och kände att färgen i mitt ansikte snabbt steg utan att jag kunde förklara varför. Han ställer sig nära, så jag pressas mot en vägg och frågar varför jag ser så rädd ut. Han tar i mig på ett sätt som skulle kunna betyda att han bara ska be mig flytta på mig men en hand åker in under min bussarong och ner innanför mina byxor på ryggen. En hand på mina bröst och ett hårt kön mot mitt ben. Allt går snabbt och jag fryser till innan jag kippar efter andan och pressar mig förbi honom mot dörren. Han går ut och säger innan ’en annan gång kanske?’. Jag hade aldrig dörren öppen till läkemedelsrummet igen när han jobbade och var noga med att aldrig sitta på en rond själv.”

??”På en avdelningsfest. Jag stod och dansade då jag plötsligt känner att någon kommer upp nära mig bakifrån och verkligen smeker min rumpa med båda händerna. När jag sedan vänder mig om i ilska, har han vänt sig om och låtsas som om ingenting. Det var Chefsöver­läkaren.”

??En röd tråd som löper genom de vittnesmål som vällt in från vårdpersonal sedan uppropet startade, är tystnadskulturen och ansvarsfriheten. Kolleger och chefer tiger och låtsas som inget, ursäktar och normaliserar beteendet eller skämtar bort det som hänt. Ibland är det chefen själv som utsätter sin personal för trakasserier.??

”Det fanns en doktor som man tidigt fick lära sig att vara extra vaksam mot när han anlände och skulle ronda. Han tafsade, slängde ur sig snuskiga kommentarer och var allmänt vidrig. Men fick hållas. Han var en duktig överläkare och vi var ju bara avdelningssköterskor. Jag sökte ett nytt jobb på den avdelning där han var chefsläkare, och det fick han snabbt nys om?… Kommentaren han fällde får mig fortfarande att må illa. ’Ligg med mig, och du får jobbet.’ Jag sökte mig snabbt därifrån och jobbar i dag inte ens på samma sjukhus.”??

Det är nog nu! Vi har delat med oss av våra berättelser och höjt våra röster. Nu är det dags för er som äntligen måste lyssna, att ta ert ansvar. ?Män inom vården: granska er själva! Gör en maktanalys. Innan du rör vid en kollega, skämtar om sex, kommer med inviter eller kommenterar hennes utseende: fråga dig själv vilken maktposition du har i förhållande till henne. Fråga dig också om hon uttryckligen har sagt ja till det du är på väg att göra. Om inte — avstå från att göra det.”

KRISTINA SUNDELL
ERIKA HELLBERG
PÄIVI VILKKAVAARA
legitimerade
sjuksköterskor.

Uppropet är undertecknat av 1 309 personer.

Vi kräver att facken som samlar oss inom vården — Vårdförbundet, Kommunal med flera:

  • …jobbar aktivt mot kränkningar – informerar medlemmarna direkt ute på arbetsplatserna om att facket tar strid mot en sexistisk kultur, kräver nolltolerans mot sexuella trakasserier och anser frågan vara viktig och prioriterad
  • …kräver, även lokalt, att arbetsgivarna utreder hur det ser ut och informerar anställda om hur de arbetar med frågan.
  • …utreder varför så få anmälningar kommer in till fackförbunden om detta och presenterar åtgärder för vad facket kommer att göra för att minska mörkertalet.

Vi kräver av arbetsgivare inom vården och chefer på alla nivåer:

1. Ta ditt ansvar för att skydda oss — lyssna på oss, ta oss på allvar och erkänn problemet. ?

2. Lär dig vad arbetsmiljölagen och diskrimineringslagen ålägger dig att göra och följ det.

3. ?Upprätta riktlinjer för hur du ska gå till väga när du får kännedom om kränkande särbehandling och se till att chefer på alla nivåer känner till och följer dem. ?

4. Ta upp vid nyanställningar, medarbetarsamtal och arbetsplatsträffar vilken arbetsmiljö vi ska ha och vilka riktlinjer och lagar som finns.

5. ?Uppmärksamma kränkande beteenden, ta dem på allvar och utred! Den som berättar måste stöttas och förövaren måste mötas av konsekvenser av sitt beteende.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida