Akutpsykiatri i hemmet

I västra Östergötland ersätter hemsjukvårdens mobila omvårdnadsteam den psykiatriska akutsjukvården. Genom att patienterna tidigt får vård i hemmet behöver de flesta ingen slutenvård.

Modellen med hemsjukvård innebär att personalen kan fokusera mer på patienten och hennes genuina behov än vad man vanligen kan göra på en psykiatrisk vårdavdelning.

– Vi vet att påfrestningarna ökar när människor flyttas från sin hemmiljö och sina sociala roller, säger vårdenhetschefen och sjuksköterskan Gullvi Aldén vid landstingets psykiatri- och habiliteringsvård. I och med att patienten är kvar hemma kan hon själv bestämma över sina dagliga rutiner. Det gör det också lättare för personalen att bedöma patientens vårdbehov.

Motala och Mjölby har satsat på ett integrerat arbetssätt som bygger på ett välutvecklat teamarbete. I de två omvårdnadsteamen arbetar 23 skötare och 12 sjuksköterskor dygnet runt på ett rullande schema med både planerade och akuta insatser. Fyra geografiskt indelade områdesteam, två äldrevårdsteam och två beroendeteam med specialistläkare, sjukskötersk­or, skötare, psykologer, kuratorer, arbetsterapeuter och sjukgymnaster utgör basteamen i behandlingsarbetet. När en patient inte längre klarar av att vara kvar hemma finns omvårdnadsteamen med vid planering och ronder på den psykiatriska avdelningen på Motala lasarett.

Sedan 2000 har landstinget i Östergötland gjort flera utvärderingar av den mobila verksamheten, bland annat med hjälp av enkäter till patienter och anhöriga.

– De intervjuade har genomgående en mycket positiv bild av vårdformen, säger Gullvi Aldén. Alla patienter konstaterar att det känns tryggt att få vård hemma. De tycker också att det är bra att vi strävar efter att ha kontinuitet i personalgruppen. Personalen kommer alltid två och två. Minst en av dem har träffat patienten tidigare.

Patienterna uppskattar att de kan ha en obruten kontakt med familj och vänner, en känsla som deras närmaste delar. De föredrar att ha sin sjuke familjemedlem hemma, även om det kan kosta på. För många närstående innebär kontakten med omvårdnadsteamet en stark känsla av delaktighet, säger Gullvi Aldén.

– Med den här modellen får vi med patientens anhöriga på ett helt annat sätt. Många äldre som tidigare oroat sig för hur det är med makan/maken på vård­avdelningen kan få stöd för att orka vara anhörigvårdare i hemmet. Vi kan också observera barnens situation när vi ser dem tillsammans med sin sjuka förälder och förklara för dem vad som händer.

1990-talets psykiatriutredning ledde till att hela den svenska psykiatrin reformerades och innebar ett delat ansvar och ökat samarbete mellan kommuner och landsting. Gullvi Aldén framhåller vikten av ett bra samarbete mellan olika huvudmän.

– I början fanns en hel del farhågor från båda håll i våra team. Man oroade sig för att den egna professionen skulle komma i skymundan och att de två världarna inte skulle kunna mötas.

– Men så blev det inte. Kanske för att vi har satsat på att bygga en gemensam grundsyn. Till exempel har en stor del av vår personal gått en utbildning i dialektisk beteendeterapi, dbt. Metoden lär ut hur man tränar sin medvetenhet i nuet, lär sig hantera svåra känslor utan att bli självskadande och hur man behåller och utvecklar relationer till andra, säger Gullvi Aldén.