Ami har patienternaför ögonen
När Ami Hommel disputerade för två år sedan avslutade opponenten, en dansk professor, med ett: »Bryter jag höften så kör mig omedelbart till Lund!« Då skulle han få smärtstillande direkt i ambulansen och snabbt slussas till röntgen och operation.?
Forskningssjuksköterskan Ami Hommel står bakom många av de förbättringar som Universitetssjukhuset i Lund har genomfört för patienter med höftfrakturer. I slutet av förra året belönade Salus Ansvar och Vårdförbundet henne med 250 000 kronor. »Hon har visat att ett snabbt omhändertagande tillsammans med en obruten vårdkedja lindrar lidandet för patienten, detta leder i sin tur till att patienten tillfrisknar fortare«, står det bland annat i motiveringen. ?
– Det känns som att få lilla Nobelpriset. Tårarna började rinna när jag fick beskedet, säger pristagaren Ami Hommel.??
Sedan två år är Höftlinjen – från hallmatta till röntgenbord en realitet i Lund. Mycket arbete sker nu redan i ambulansen. Bland annat ges dropp, smärtstillande medel och syrgas. Förutom blodprover och id-märkning mäts syrgasmättnaden i blodet. Patientens ben läggs med hälen fri för att undvika trycksår. När ambulanspersonalen meddelar att en höftpatient är på väg förbereder ortopedläkaren en röntgenremiss. ?
– Snittiden på röntgen är nu åtta minuter. ?
Efter röntgen körs patienten direkt till en vårdavdelning i en »höftlinjesäng« med antidecubitusmadrass för att undvika trycksår. Tiden från akuten via röntgen till vårdavdelning har förkortats från drygt tre timmar till 30 minuter. Patienten prioriteras för operation, eftersom operation inom 24 timmar minskar längden på sjukhusvistelsen och risken för komplikationer. Vårdas patienten på ortopedavdelning blir vårdtiden fyra dygn kortare jämfört med på avdelningar utan rätt specialkunskaper. Genom en effektiv vård går det att spara pengar och vårddagar, påpekar Ami Hommel.?
Men utvecklingen har inte gått spikrakt. 1999 startade ett förberedande projekt runt höftfrakturpatienternas smärtlindring, tid till operation och trycksår. Bland annat infördes mjukare madrasser och bättre övervakning. Med ganska enkla metoder fick fler smärtlindring inom en timme och antalet trycksår sjönk från 19 procent till 4,4. Tidigare kunde en patient få ligga upp till åtta timmar på en hård brits innan hon eller han kom till vårdavdelningen.
Ändå gick allt tillbaka till det vanliga och resultaten sjönk. Förbättringarna hade inte förankrats i de dagliga rutinerna. Ett nytt höftprojekt startade 2003 och sedan dess har det gått framåt. ??
Sammanlagt har det hunnit bli fem studier där Ami Hommel, klinisk lektor vid Universitetssjukhuset i Lund och vid medicinska fakulteten på Lunds universitet, ur sjuksköterskeperspektiv har sett på vården av patienter med höftfrakturer. ?
– Det är en stor grupp av ofta äldre som det var lätt att se förbättringar för.
Förändringarna som har gjorts av vården i Lund har berört personal inom ambulans, akutmottagning, anestesi och vårdavdelning. Det gäller att ha tålamod. ?
– Vid alla förändringar finns det de som är entusiastiska direkt, andra avvaktar men gör sedan ett fantastiskt arbete. Sedan finns det alltid en liten grupp som inte alls vill ändra något. Då gäller det att inte ta det personligt. En kollega sa en gång att sådana personer ska man använda som rondellhundar; de går inte att köra över men väl runt. Det tog jag till mig, säger Ami Hommel. ?
Vad har då krävts för att lyckas? ?
– Envishet. Nyfikenhet. Pedagogik. Och framför allt – arbetsglädje, här gäller ingen 40-timmarsvecka. ?
För det är viktigt att vara närvarande och delaktig. Och det får inte vara komplicerade och dyrbara interventioner, då faller de, resonerar hon.?
– Att vi lyckades i Lund var för att det låg rätt i tiden, byggde på evidens, var förhållandevis billigt och inte komplicerat. När väl det första projektet var klart kom två läkare från akuten och ville vidareutveckla det hela. Sedan gäller det att argumentera och informera. ??
Det har krävts många möten för att exempelvis övertyga läkarna om att det behövs en annan sorts smärtlindring. Tidigare blev många äldre patienter förvirrade och illamående. Innan de nya smärtlindringsrutinerna kunde införas skulle först den läkemedelsansvariga ha dokumentationen och förankra det i hela läkarkåren. Då gällde det att ha tålamod, vara påläst och argumentera vid lämpliga tillfällen, berättar Ami Hommel.?
Men nu ser alla skillnaden och när patienterna kommer in är de smärtstillade och lugna. Genom sjukhusets åtgärder mår de oerhört mycket bättre, och då gör personal och anhöriga det också. ??
Trots att hon forskar har Ami Hommel hela tiden varit kvar vid Lunds universitetssjukhus. Hon började där 1975. Då var hon 18 år och hade hunnit tröttna på att vika tvätt vid landstingets tvätteri. I stället började hon som städerska. Att bli sjuksköterska fanns inte i hennes värld. En klinikföreståndare fick henne att tänka om och 1981 började hon på ortopeden. »Det har jag älskat från dag ett. Människor kommer hit i rullstol och går härifrån, kan det bli bättre?«??
Under en period av vidare studier och en växande barnaskara jobbade hon natt. Det hände att dottern Maria, nu själv sjuksköterska, fick följa med mamma till jobbet och sova i en säng i dagrummet. ?
För tolv år sedan började Ami Hommel läsa vårdvetenskap. Ett forskningsprojekt behövde hjälp:?
– Det var inte så glamoröst, jag skulle samla avföringsprov. ?
Så fick hon frågan om hon ville arbeta med forskning på heltid. Intressant, men vad skulle familjen säga??
– Den är oerhört viktig för mig. Vår yngste son var nio då och fram till dess hade jag jobbat natt och varit hemma på dagarna. Men familjen ställde upp och efter några veckor i det nya jobbet sa mina barn: »Mamma, jobba aldrig mer natt. Du är mycket snällare nu när du arbetar på dagen.«??
I dag kontaktas hon från hela världen. Ett sjukhus i usa är intresserat av att införa principerna för Höftlinjen, och hon har pågående projekt i Litauen och med Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge utanför Stockholm. ?
– I Litauen är patienterna av någon anledning yngre då de bryter sig. Vi jämför patienter utifrån operationsteknik, nutritionsstatus och handläggning.?
Med ett eu-projekt tillsammans med sjuksköterskor i Danmark vill hon visa effekten för patienterna då personalen utbildas ytterligare i vården av höftfrakturpatienter. ?
Då och då blir hon kontaktad om hon vill ha andra jobb med högre lön. Hittills har det alltid blivit nej. ?
– Jag har världens bästa jobb och det du gör ska kännas bra i magen. Sedan har jag haft en väldig tur i livet. Jag har hittat rätt man, rätt jobb och fått barn som det gått bra för.
Doktorsavhandling: Improved safety and quality of care for patients with a hip fracture, 2007.