Avvikande hormonmönster hos kvinnor med PMS

Kvinnor som lider av svår PMS med uttalade humörsvängningar är känsligare än andra kvinnor för allopregnanolon, det hormon som förekommer naturligt i kroppen efter ägglossning och under graviditet. Det visar forskning vid Umeå universitet.

Hormonet ändras under menstruationscykelns gång, men mönstret ser olika ut för kvinnor med och utan PMS-besvär.

Kvinnor som lider av svår PMS, premenstruell syndrom, med uttalade humörförändringar inför varje mens är känsligare för allopregnanolon före menstruationen än efter, medan det för kvinnor utan besvär är tvärtom. Det kan tyda på att kvinnorna med svåra PMS-besvär har sämre förmåga att anpassa sig till hormonvariationerna före mens.

Vad det i sin tur beror på är oklart, men kanske har de en förändrad funktion i ett av hjärnans signalsubstanssystem, det så kallade GABA-systemet. Forskarna mäter den indirekta effekten på GABA-systemet med hjälp av en speciell metod som mäter ögats förflyttningshastighet när man tittar på en ljuspunkt som rör sig.

I Umeå-studierna fick kvinnorna den kroppsegna substansen allopregnanolon i doser som ökade nivåerna av substansen i blodet till nivåer som normalt ses under en graviditet. Forskarna kunde då mäta en tröttande effekt i form av minskad ögonrörelsehastighet och en ökad trötthetskänsla.

– Vi har studerat få kvinnor, men detta är bland de första studierna som undersöker effekter av just den här nedbrytningsprodukten från gulkroppshormon hos människor, säger Erika Timby, specialistläkare vid kvinnokliniken på Norrlands universitetssjukhus.

Ökad kunskap kring bakomliggande mekanismer vid uttalade PMS-besvär kan i förlängningen ge uppslag till nya behandlingsmöjligheter.

På fredag försvarar Erika Timby sin avhandling Allopregnanoloneffekter hos kvinnor. Kliniska studier i relation till menstruationscykeln, premenstruell dysfori och användning av kombinerade p-piller på Norrlands universitetssjukhus.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida