Bröt höften på korttidsboendet

Den demenssjuka kvinnan var orolig och förvirrad och medicinerades med Rispedal och dubbel dos Heminevrin.

Den 77-åriga demenssjuka kvinnan kom till korttidsboendet för att vila upp sig efter tio dagars sjukhusvård för akut förvirring och urinvägsinfektion. På eftermiddagen var hon orolig och fick två kapslar Heminevrin 300 mg och på kvällen fick hon en kapsel till, med god effekt. Dagen därpå var hon orolig igen. Läkaren som kontaktades ordinerade då fortsatt behandling med Heminevrin och bytte medicinen Haldol som hon hade sedan tidigare mot Rispedal.

På eftermiddagen den tredje dagen försvann kvinnan från avdelningen men hittades på gården utanför boendet, orolig och upprörd. Hon fick då två kapslar Heminevrin och på kvällen två kapslar till. Samtidigt la man en larmmatta nedanför hennes säng.

Tre timmar senare klev 77-åringen ur sängen. Mattan larmade och på väg in till patienten kunde personalen höra hur hon föll. Kvinnan bröt höften. Hon anmälde genom sin son ansvarig personal till Ansvarsnämnden för att ha gett henne för mycket medicin och för att ha brustit i tillsyn.

Nämnden säger i sin bedömning att man i det längsta bör undvika lugnande läkemedel till dementa personer med oro och förvirring men konstaterar samtidigt att tillståndet kan vara mycket svårt att hantera tillfredsställande. Särskild omsorg krävs ofta vid miljö­-byte och trots riskerna för biverkning kan det ibland vara nödvändigt att använda lugnande medel.

Sjuksköterskorna har följt den ordinerade dosen Heminevrin på 1-2 tabletter gånger 3 per dygn vid behov. Det är dubbel dos mot den rekommenderade i Fass. Läkaren kritiseras för det, även om det inte går att visa att det bidrog till att kvinnan föll omkull. Nämnden utesluter inte att ett extravak kunde ha förhindrat fallet men konstaterar samtidigt att bedömningar om extravak ofta är svåra att göra.

Anmälan lämnas utan åtgärd men tre av nämndens ledamöter anser att läkaren borde ha fått en erinran. De påpekar att äldre ofta är känsligare för läkemedel och oftare får biverkningar än yngre. Ordination av läkemedel till äldre måste därför göras med särskild försiktighet och andra alternativ noga övervägas. De anser att det är särskilt angeläget att i största möjliga utsträckning minimera användandet av lugnande till äldre med demenssjukdom.

Patienten har överklagat beslutet till länsrätten (hsan 2006/2550:a1).

»De gjorde vad de kunde«
– Kvinnan hade enligt epikrisen fallit i hemmet tidigare, men inte under sjukhusvistelsen. Jag bedömer att sjuksköterskorna gjorde vad de kunde, säger Lisbeth Sjögren, medicinskt ansvarig sjuksköterska i Kungsbacka.

– De har gjort en riskbedömning som visade att de hade tillräckligt antal personal för att klara tillsynen på korttidsboendet dygnet runt. Kvinnan var rörlig och gick som vanligt ut och in i rummen på boendet. Vid oro gav man henne Heminevrin i samma dos som hon hade fått då hon var inlagd på sjukhuset.

När personalen hittade kvinnan utanför boendet placerades en larmmatta nedanför hennes säng.

– Som jag ser det la de inte ut mattan för att det var risk för att kvinnan skulle falla, utan för att hon hade avvikit.

Enligt Lisbeth Sjögren är det inte ovanligt att patienterna på boendena ramlar, de glider till exempel ur rullstolarna, men det är få som behöver sjukhusvård.

– Vi skriver fallrapporter. När någon har fallit mer än fem gånger på två månader hos oss kallar vi till vårdplaneringsmöte och går igenom de risker som finns, till exempel mattor, fel skor eller möbler som står tokigt och ser över läkemedel och hjälpmedel. Om patienten är benägen att falla ur sängen kanske vi sätter upp en hel- eller halvgrind. Men den här kvinnan stod på golvet då hon föll, säger Lisbeth Sjögren.