Demenssjuka patienter får bristfällig vård efter höftfrakturer

Vården tar inte hänsyn till patienternas kognitiva svårigheter utan utgår ifrån att de inte går att rehabilitera visar en färsk avhandling av sjuksköterskan och adjunkten vid Röda Korsets högskola i Stockholm, Ann-Marie Rydholm Hedman.

– Flertalet personer med kognitiv nedsättning var totalt beroende sex månder efter frakturen fast de hade kunnat förflytta sig själva före frakturen. Bland kognitivt friska som hade vårdats för likartade frakturer var många oberoende i alla aktiviteter, säger hon. 

Personalen är ofta negativ

Ann-Marie Rydholm Hedman har intervjuat 40 närstående till personer som drabbats av höftfrakturer. Sedan har hon jämfört de upplevelser av vården som närstående till personer med kognitiv nedsättning har med dem som närstående till personer utan kognitiv nedsättning har.

– De kognitivt nedsatta patienternas anhöriga är i högre grad missnöjda med vården och upplever till exempel ofta att rehabiliteringsinsatser, fysisk träning och smärtlindring uteblir.

Ann-Marie Rydholm Hedman säger att många i personalen visar negativa attityder till patienterna med demenssjukdom och deras närstående och inte ser dem som rehabiliteringsbara. Kanske erbjuder man dem sjukgymnastik, men ger upp och går därifrån då patienten inte genast är villig att delta.

Många saknar närstående

– Det avgörande för att den här patientgruppen ska få hjälp är dels att någon för deras talan, dels att denna någon ser till att de får genomföra sin fysiska träning utifrån var de befinner sig i sin sjukdom, säger hon.

Men långt ifrån alla med demenssjukdom har det, och ofta får någon personal agera närstående.

– Studier styrker att personer med demenssjukdom har nytta av träning. Men det gäller att starta rehabiliteringen tidigt. Blir de sittande några dagar så orkar de kanske inte sätta igång sen, säger Ann-Marie Rydholm Hedman.

Personer med demenssjukdom är beroende av trygghet och kommunikation och de har speciella bemötandebehov. De kan till exempel behöva extra hjälp med att förstå instruktioner, bli påminda om aktiviteter och att få positiv uppmuntran för att komma igång med övningar. Redan att befinna sig i en ny miljö är skrämmande för dem.

Särskilda vårdplaner

– Höftfrakturer drabbar oftast i hög ålder och rehabiliteringen måste därför ta hänsyn till att det kan finnas en demenssjukdom. Förutom de vanliga vårdprogrammen efter höftfraktur behövs särskilda vårdplaner för den här gruppen. Både rehabiliterings- och demensspecialister måste till, säger Ann-Marie Rydholm Hedman.

Hon har också gjort en registerstudie för att se i vilken utsträckning demens och förvirring finns registrerade i Stockholms läns landstings vårdregister.

– Mellan 1994 och 1999 var det endast ett fåtal som hade fått en sådan diagnos och det varierade mycket mellan sjukhusen. Jag blev väldigt förvånad, det borde ha varit många fler, säger hon.

Avhandlingen heter: Unequal opportunities for patients with and without cognitive impairment. Relatives´and significant others´ views on care and rehabilitation after hip fracture.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida