En dörr in gav lugn åt familjen

Känslan av att vara klämd och utsatt har i Lucas familj vänts till trygghet. När vård och myndigheter började samarbeta vände allt.

När Lucas var i treårsåldern förstod hans föräldrar att något inte var som det skulle. Han var utageran­de och aggressiv. Eftersom han inte kunde uttrycka sig med ord slog och kastade han saker, framför allt mot mamma Anna.?

— Vi pratade med pedagoger och provade alla tänkbara metoder; tillrättavisningar, belöningar, allt. Men inget hjälpte. Jag grät mig igenom nätterna, berättar hon.??

Anna och Peter Nordh vände sig till en barnpsykolog som bekräftade deras farhågor att Lucas har adhd och Aspergers syndrom. Att få veta vad det var som gjorde livet så svårt för honom gjorde det lättare för dem att hantera situationen.?Ändå blev de ännu oroligare. Föräldrarna förstod vad Lucas behövde för stöd och hjälp, men inte hur han skulle få det. Några år gick och de kände hela tiden att de satt på två stolar mellan å ena sidan sonen och å andra sidan skolan, LSS, bup och Kungsbacka kommun. Det var rörigt och föräldrarna förväntades vara mellanhand.?

När arbetssättet En dörr in, som innebär att stödet från kommun, skola och sjukvård samordnas, kom till för några år sedan föll mycket på plats. Det har gjort att familjen, med lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, i ryggen, nu får hjälp. En kontaktperson bistår Anna och Peter Nordh och deras son. Nu vet de till exempel att de kan söka vårdbidrag med hjälp av försäkringskassan.?

— Vi visste inte vilken hjälp vi kunde be om eftersom vi inte har varit med om det här tidigare, säger Anna.??

När Lucas var tio år kom En dörr in-nätverket att betyda särskilt mycket. Då föddes hans lille­bror som var sjuk och hela familjen bodde i anslutning till barnsjukhuset tills han dog, ett år gammal. Den hjälp de då fick betydde oerhört mycket för Lucas, men också för familjen.?

På En dörr in-mötena träffas hela nätverket och tillsammans med familjen görs en plan med tydliga mål. Alla vet vem som ska göra vad, när det ska ske och när det ska följas upp. ?

På vägen dit kan idéerna och åsikterna vara många och olika, men när mötet avslutas ska en gemensam plan finnas. Resultatet från mötet följs upp. Rektorn ser till att skolan fullföljer sitt åtagande, liksom alla andra instanser. Om inget händer ringer pappa Peter och påminner.?

— Det är inte kul att komma till ett möte tre månader senare och säga att vi inte har gjort det vi skulle. Det händer inte med det här arbetssättet, säger socialsekreteraren Pernilla Ljungkvist, utredare för barn och unga.??

Visst kan det fortfarande knaka ibland. Lucas är nu 14 år, gymnasiet närmar sig och föräldrarna tyckte för en tid sedan att det var dags att öka timantalet i skolan. Men det höll inte läraren med om; fler timmar i skolan för Lucas skulle kanske störa lugnet i klassrummet och orsaka problem igen. Då grep barn- och ungdomspsykiatrin in och stöttade föräldrarna, och nu har Lucas hela skoldagar. Efter två veckor insåg även läraren att det fungerade. Den förändringen hade föräldrarna inte lyckats driva igenom själva.

— En dörr in hjälper oss mycket. Här kan vi prata om vad Lucas klarar och behöver utan att han är involverad. Sådant som Lucas inte klarar hemma kan han greja i skolan eller på läger, som till exempel att äta viss mat, säger Anna Nordh.??

Även om mycket har blivit bättre finns oron för hur det ska gå för sonen i framtiden. Vardagen är fortfarande i viss mån en kamp mot myndigheter och Anna är orolig för att det ska bli svårt för Lucas att klara det själv.?

Hennes främsta mål är att lära honom sådant som alla behöver kunna. Med ett litet steg i taget ger hon honom ansvar och lär honom att till exempel gå till affären och handla, och det går allt bättre. Samarbetet i En dörr in har gjort Lucas lugnare. ?Målsättningen att han ska må bra, utvecklas, klara skolan och ha en fungerande vardag, jobbar alla med.?

— Vi har samma förhållningssätt, peppar varandra och pratar om hur vi ska göra för att Lucas ska få de aktiviteter och åtgärder han behöver för att fungera bra, berättar Anna och Peter Nordh.??

Ett stort steg för Lucas är att han nu åker på läger en helg i månaden. Denna sommar ska han för första gången vara med på ett veckoläger. Föräldrarna ser fram emot den veckan, men det är också kluvet.?

— Första helgen han var på läger visste vi inte riktigt vad vi skulle göra, våra liv är helt anpassade efter Lucas behov. Vi tittade på varandra och började räkna ner dagarna. Nu börjar vi vänja oss. I sommar ska vi fjällvandra och då får det vara vilket väder som helst. Det ska bli jätteskönt.??

Inför ett En dörr in-möte hålls en förberedande träff då de deltagande inte behöver tänka åtgärder. Ulla-Stina Berndtsson som är projekt- och processledare beskriver hur hon inför ett möte med en familj kommer dem närmare än hon gjorde som socialsekreterare. Men att det ibland ändå kan vara svårt att komma överens om en lösning.?

— Det är verkligen inte bara guld och gröna skogar. Ibland handlar det om huruvida ett barn ska omhändertas eller inte och det uppskattas inte alltid av föräldrarna. Det kan bli laddat, berättar hon.?

Det är heller inte ovanligt att de olika pro­fessio­nerna, yrkeshjälparna, är oense, men de måste komma fram till en plan som de alla står bakom — och det blir en plan.??

Skolsköterskan Ewa Sjölander arbetar på en gymnasieskola. Hon möter lite äldre ungdomar, ofta med adhd eller andra, ibland flera, diagnoser, som inte orkar eller har lust att jobba med teorin i skolan. De med bekymmer kommer ofta först till skolsköterskan, att gå till kuratorn är inte lika självklart.?

Hennes roll är att stärka och stötta. Med En dörr in kan hon tillsammans med kolleger med andra professioner, lärare, special­pedagoger, psyko­terapeuter, socialsekreterare och föräldrarna hitta alternativ, till exempel att jobba praktiskt. Samverkan mellan de inblandade professionerna förenklas.?

— De här eleverna misslyckas ofta med relationer till kamrater, lärare och familj, och blir sittande hemma, kanske deprimerade. Vi ser hela människan, problem och möjligheter, inte bara diagnosen. Och värdet i att få göra något man klarar av. Det syns; när de unga är med på möten ser vi hur de känner stödet och lyfts, säger Ewa Sjölander.

TVÅ TYPER AV MÖTEN:
Nätverksmötet:
är förutsättningslöst, fritt och stödjande, och leds av nätverksterapeuter. Viktigt är att:

  • mötesdeltagarna får göra sin röst hörd
  • dialogen är i fokus
  • flera från nätverket, familj, släkt, skola/arbete och yrkeshjälpare är representerade.

En dörr in-mötet:
är mer formellt och förbereds tillsammans med föräldrarna. Mötet ska ha en samtalsledare och är beslutande. Vid mötet ska:

  • behoven definieras
  • yrkeshjälparna och det privata nätverket samarbeta för att ge den unge så bra förutsättningar som möjligt
  • vad som har gjorts och görs för att stödja den unge definieras
  • en samordnad individuell plan upp-rättas som visar vad målet är, vem/vilka som ansvarar för vad, att det följs upp och utvärderas.

För att arbetssättet ska fungera så bra som möjligt är det bra om föräldrarna tillåter att sekretessen släpps inom gruppen.

En dörr in…

…är en handlingsplan för ett samordnat stöd till barn och föräldrar. Myndigheterna samarbetar med föräldrarna och planeringen är konkret. Mål och delmål sätts, alla arbetar gemensamt med det man har kommit överens om och det är tydligt vad som ska åtgärdas och vem som ansvarar för vad. På nästa möte följer de upp hur det har fungerat.

Ladda ner handboken:
??????http://korta.nu/a8rva

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida