Existentiell ensamhet efter recidiv
Jag måste forska«, säger Eva Ekwall, lycklig över att ha försvarat sin avhandling om kvinnors erfarenheter av att leva med gynekologisk cancer, och över att få fortsätta. ?
Däremot har hon inga ambitioner att göra karriär. Hon vill vara kvar i vården, möta kvinnorna och höra deras berättelser om kontakten med vården. ?
– De lär mig så otroligt mycket om livet. De är kvinnor och de har en cancer som har drabbat underlivet. ?
Kontakten med dem tillför mer än den tar; det gör att Eva Ekwall värdesätter det lilla, bekymren i den egna vardagen blir mindre. ?
– Man gör något litet som kan underlätta för en annan människa.??
Under hela doktorandtiden har Eva Ekwall funnits kvar på gyn-onkologiskakliniken vid Universitetssjukhuset i Örebro. En ynnest, tycker hon, om att få forska inom något som är en så stor del av ens kliniska vardag. I mer än 30 år har hon arbetat med onkologi och undrat vad som är viktigt för patienterna när de kommer till vården. Det blev en av forskningsfrågorna.?
– Jag undrade vad det innebär att ha fått ett första recidiv och ville att kvinnorna skulle hjälpa oss i vården genom att peka på vad de tycker är viktigt.?
I en av studierna fann hon att kvinnorna mådde väldigt dåligt. Vid det första insjuknandet var snabb bot och att återvända till det vanliga livet centralt. Men när det första recidivet kom blev det påtagligt att livet var hotat. Omgivningen såg inte längre kvinnorna som överlevare – de blev förknippade med cancer och död. Kvinnorna upplevde en existentiell ensamhet. I stället för att känna tillhörighet till andra människor hamnade de i ett slags främlingskap. ?
– Kvinnan blir inte längre betraktad som den hon är utan som cancersjuk. Den insikten gjorde att vi startade en interventionsstudie på kliniken, där vi ger kvinnorna stöd. De får själva bestämma vad de vill ha utifrån sina egna behov – för det kan de.??
Nu försöker de hitta en bra modell för att stödja kvinnorna. De får helt enkelt frågan: vad behöver du, vad kan vi hjälpa dig med? Eva Ekwall och hennes kolleger kan så här långt konstatera att behoven är olika; det finns inga färdiga koncept. En kvinna kan behöva hjälp med att hantera makens oro, medan en annan framför allt vill ha fakta. m?annica jonsson
AVHANDLING
Women’s experiences of gynecological cancer and interaction with the healthcare system through different phases of the disease. Örebro universitet 2009.