Fel råd ledde till intensivvård

Kontakterna med sjukvården gjorde att mannen i över ett dygn lät bli att ta det insulin han var ordinerad fyra gånger om dagen

En 30-årig man med typ 1-diabetes drabbades en natt av kräkningar och diarré. Hans mor ringde till sjukvårdsupplysningen vid sjukhuset där sjuksköterskan gav henne råd om vätskeersättning och blodsockerkontroller. Hon rådde också att kontakta akutmottagningen om blodsockret var påverkat.

Nästa dag kontaktade mamman en sjuksköterska på diabetesmottagningen men natten därpå fortsatte mannens kräkningar. Mamman ringde vid två tillfällen till sjukvårdsupplysningen och fick råd om vätskeersättning. Förmiddagen därpå hade mamman ett nytt samtal med en diabetessjuksköterska. Efter det samtalet åkte 30-åringen till sjukhusets infektionsavdelning. Han hade då en vilopuls på 140 och blodsockervärdet var över 40. Mannen blev inlagd på intensivvårdsavdelningen.

Patienten anmälde ansvarig sjuksköterska på sjukvårdsrådgivningen till Ansvarsnämnden för att han fått det felaktiga rådet att inte ta sitt insulin så länge han kräktes – han tar fyra sprutor per dag.

Sjuksköterskan som mamman pratade med den första natten skrev till nämnden att hon hade rått mannen att avvakta med insulinet tills han hade kontrollerat sitt blodsocker och att han kunde vänta med att ta det i några timmar om värdet var normalt. Avvek det skulle han bege sig till akuten.

Den andra sjuksköterskan skrev att mamman hade berättat att diabetesmottagningen hade gett rådet att inte ta insulin så länge kräkningarna fortsatte. Det tyckte hon var ett bra råd.

Blodsockret var 6 mmol och sjuksköterskan rekommenderade kontroll med jämna mellanrum och nytt samtal till diabetesmottagningen kommande förmiddag för råd om insulinet.

Sjuksköterskorna på diabetesmottagningen skrev att de hade betonat att det var viktigt med plasmasockerkontroller och att ge extra insulin eller reducerade doser om det behövdes. Den andra dagen uppmanade sjuksköterskan också mamman att de skulle kontrollera ketonförekomst i urinen och åka till akuten om värdet var +2 eller mer. Hon informerade även om riskerna vid ketosutveckling.

Ansvarsnämnden skriver att det i journalanteckningarna från den andra natten saknas uppgifter om vilka råd sjuksköterskan har gett. Eftersom kräkningar gjorde det svårt för mannen att få i sig mat och dryck borde hon också ha rått honom att åka till sjukhus. För de felen får hon en erinran. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 924/05:a3).