Funderat
Jag fick allas omtanke — till skillnad från han som verkligen behövde den.??
Det var sommar, sol och ölfotboll i Slottsskogen. Och vips var jag inte längre en anfallsstjärna utan en slagen hjälte på marken. Runt högra foten satt plötsligt en ny fotboll, ledbandet var av. ?
Många år och vrickningar senare fick jag nog och lyckades nästla mig in i kön som patient för att få laga foten. Strax före jul var det dags och efteråt hoppade jag på kryckor ut i snön. ?
Då insåg jag att skadan var något av det bästa som har hänt mig. Alla dörrar öppnades, bokstavligen:?
– folk erbjöd sina sittplatser på bussen?
– taxichaufförerna slutade prata i mobilen och hastade ut för att hjälpa till?
– okända bar mina kassar?
Kort sagt, Stockholm blev en riktigt trevlig stad.??
Hundtricket kallas det när man tar med sig jycken ut för att ragga. Till alla singlar rekommenderar jag något ännu mer effektivt: krycktricket.?
På jobbet lyfte jag så klart inte ett finger och hemma parkerade jag mig som en matrona i soffan och blev servad till och med av treåringen. Jag insåg att det gäller att aldrig berätta när foten är frisk igen och att skaffa ett lösgips på Buttericks så fort som möjligt.?
På återbesöken i vården var det likadant, idel glada leenden och muntra tillrop. Det var lätt att få tag på doktorn som gärna svarade på mina frågor och sjukgymnasten ringde alltid tillbaka. Ty jag var ju den perfekta patienten – peppad, frisk i övrigt och med ett väl definierat och enkelt fixat problem som gick lätt att sortera in i fotfacket. Då: trasig. Nu: lagad.??
Entusiastisk hoppade jag in hos den lokala kafékillen – han höll upp dörren – och höll hov om vilket lyxliv jag levde och att alla tyckte synd om mig i onödan. Vi skrattade och glammade en stund, men så såg han plötsligt lite sorgsen ut. Stannade upp, försjönk i tankar och sänkte sedan rösten nästan till en viskning:?
»Det är för att din fotskada är så enkel. Inte hotfull för någon, alla vet att det kommer att fixa sig. När jag gick in i väggen var det annorlunda. Då var det ingen som höll upp dörren för mig fast det var första gången i mitt liv som jag verkligen, verkligen hade behövt det.«?