Här styr Ove — inte hans diabetes
En äter husmanskost och tar långa promenader, en annan föredrar köpefika och sover ibland hela dagen. Då får hemsjukvården anpassa, som hos Ove Peterson.
Det luktar gott från köket. I ugnen står en fiskgratäng och Evy Peterson, 96 år, har just satt på potatisen. I kökssoffan sitter maken Ove, 101 år, och kikar ut genom köksfönstret. Utanför parkerar en grå Volvo och snart hörs distriktssköterskan Kajsa Johanssons röst från hallen.?
— Hallå, nu kommer jag!
?Hos makarna Peterson i småländska Hovmantorp har hon varit många gånger och känner dem väl. Det är bäst att komma vid halv ett, för efter maten vill Ove vila. Kajsa makar sig ner bredvid honom i soffan och plockar fram blodsockermätaren.?
— Nu tänkte jag att vi ska kolla sockret innan maten. Har du varit uppe och gått något i dag?
?— Jovisst, flera varv i hallen, försäkrar Ove och Evy nickar instämmande.?
Att mat och rörelse är viktigt när det handlar om blodsockerkontroll är han och familjen väl medvetna om. Fram till för en och en halv månad sedan skötte den före detta glasblåsmästaren insulinet helt själv. Blodsockret hölls stabilt med dagliga promenader, motionscykel i sovrummet och genom att hustrun Evy minskade på sockret i maten.?
Värdet låg alltid perfekt ända tills han fick urinvägsinfektion och blev allvarligt sjuk. Blodsockret sköt i höjden och att åka in till sjukhuset var det inte tal om, trots hög feber och urinstämma. I stället kom läkaren från vårdcentralen på hembesök och distriktssköterskorna tog över ansvaret för Oves diabeteskontroller. En höj- och sänkbar säng installerades, hemtjänstens timmar utökades och fotvården kom dit. Efter några veckor piggade han på sig.?
— För honom var det den absolut bästa vården han kunde få. Att få vara hemma med sin fru, i sin egen miljö och bland välkänd hemtjänstpersonal. Det känns så bra att vi kan ställa upp med det här, säger Kajsa.
??20 procent av alla över 80 år har åldersdiabetes och alla klarar inte att reglera sjukdomen själv. Enligt Svenska diabetesförbundet riskerar dock många äldre både under- och överbehandling. Det finns en föreställning bland sjukvårdspersonal om att alla med diabetes ska ligga åt det lägre hållet i blodsockernivå. Men det är inte alltid optimalt. Äldre tolererar antidiabetesläkemedel sämre, får för stor effekt av medicinen och riskerar att ramla. Å andra sidan kan ett högt blodsocker förvärra eventuell förvirring och skapa undernäring. ?
— Mycket beror på kunskapsbrist och att personalen saknar rutiner, menar Lena Insulander, diabetessjuksköterska och sakkunnig på Svenska diabetesförbundet.
?Det handlar inte om att få till perfekta HbA1c-värden, utan om bästa möjliga livskvalitet för de äldre patienterna. För det behöver Kajsa och hennes kolleger ta reda på en hel del om patientens diagnos, farmakologiska behandling, kost och livsstil inför att vårdplanen görs.
??Ett exempel på hur omvårdnad och behandling justeras utifrån den enskildes behov är när de äldre med diabetes har så kallade sovdagar. Då vill de varken stiga upp ur sängen eller äta mat. Nästa dag vill de kanske ha fikabröd både till förmiddags- och eftermiddagskaffet. Och det ska de få, menar Kajsa.?
— Med individuella vårdplaner kan vi lägga till lite snabbverkande insulin när personen ska äta, så slipper man behandla det höga blodsockret som annars kommer framåt eftermiddagen.?
Även personalen inom hemtjänst och särskilt boende i Kronobergs län behandlas individuellt. All delegering av att ge insulin är personlig och kopplad till varje enskild patient. En undersköterska kan få ge kvällsdosen till en patient, men inte till en annan om hen inte fått delegering på det. Då blir det färre fel. ?
— Det kan verka krångligt, men fungerar tack vare att vi har låg personalomsättning här. När vikarier kommer in kan det bli svårare, säger Kajsa Johansson.?
Sjuksköterskorna i Hovmantorp har ett nära samarbete med den så kallade baspersonalen. Utbildning och struktur är viktigt, det får inte vara några hemmasnickrade lösningar. Men det utesluter inte att man kan tänka lite utanför ramarna. Målet är att all personal ska kunna lika mycket om diabetes som en välinformerad anhörig.??
Hemma i sovrummet ligger Ove på sängen och får fötterna undersökta. Det trycksår som han fick när han var sängliggande har läkt fint. Att kontrollera pulsar i fötter, huden och eventuella sår är en viktig del av diabetesvården. Enligt vårdplanen ska sjuksköterskan göra en kontroll av fötterna hos personer med diabetes en gång om året och revidera vårdplanen vid behov. Personalen kontrollerar och smörjer fötterna dagligen för att förebygga och upptäcka tidiga tecken på trycksår.?
Nu är maten klar. Evy ställer fram den gyllene gratängen och häller upp mjölk i glasen. Blodsockret var 12, 4 mmol/l. Godkänt tycker Kajsa och frågar vad Ove åt till frukost. Gröt som vanligt, och lite frukt, blir svaret.?
— Jaha, då var det frukten som höjde upp det något. Så bra att du är upp och rör dig lite mer.
?I hallen tar sig Ove skämtsamt en extra vända med rullatorn när Kajsa packar ihop sina saker för att åka vidare till nästa patient.
Livsviktig kunskap
I åldersgruppen 75 år och äldre finns cirka 130 000 personer med diabetes, varav de flesta har typ 2- diabetes. Med dagens goda behandlingsresultat lever även de med typ 1-diabetes längre och kommer i ökad utsträckning att behöva hemtjänst, hemsjukvård och bo på särskilda boenden.
Den ökade överlevnaden ställer allt högre krav på personalens kunskaper om sjukdomen inom kommunal vård och omsorg. I dag finns exempel från särskilda boenden där patienter med insulinkrävande diabetes behandlas med tabletter, vilket kan vara direkt livsfarligt.
Diabetessjuksköterskors kompetens i hemsjukvård och på särskilda boenden är viktig för en god diabetesvård, menar Sveriges kommuner och landsting, SKL, och Svenska diabetesförbundet. I dag finns 1 200 diabetessjuksköterskor, de flesta inom primär- och slutenvård.