Hon får pris för att ha förbättrat den palliativa vården
Marie-Louise Ekeström har fått utmärkelsen Årets palliativa omvårdnadssjuksköterska 2013.
Det är SFPO, sjuksköterskor för palliativ omvårdnad, som står bakom utmärkelsen. I motiveringen sägs det bland annat att ” för Marie-Louise finns sällan några hinder, hon ser både små och stora möjligheter till förbättringar men vågar också vara kritisk och se svårigheter”.
Hur känns det att få så mycket beröm?
– Det är väldigt omtumlande, jag hade inte alls räknat med detta. Och så känns det förstås extra roligt att det är kollegerna på Svenska palliativregistret som hade nominerat mig.
Arbetat för diplomering
Marie-Louise Ekeström har jobbat med förbättringsarbete på palliativa avdelningar och inom palliativregistret, men också genom utbildning av vårdpersonal på olika nivåer.
Hon har tidigare suttit i styrelsen för SFPO och var mycket engagerad i att få fram kriterier för diplomering till palliativ omvårdnadssjuksköterska. I dag är hon själv en av de diplomerade i Sverige.
De senaste åren har Marie-Louise Ekeström ägnat mycket tid åt att arbetet med att införa vårdplanen LCP, vägledning för vård av döende. Hon har entusiasmerat många till att arbeta mer strukturerat och kunnat visa att det förbättrar vården för döende patienter och deras närstående.
Döden är inte ett misslyckande
Men med jämna mellanrum går hon också ut och arbetar på ”golvet” för att inte tappa kontakten med dagens vårdverklighet.
– Jag jobbar kliniskt under somrar och lov. Vad jag ser är att man fortfarande gömmer sig för döden i delar av vården. Döden ses som ett misslyckande och i många fall leder det till ett förvärrat lidande för patienten.
Vilka förändringar skulle du helst av allt vilja se?
– Det behövs mer om palliativ vård i grundutbildningarna för alla professioner. Det är viktigt hur man lever den sista tiden man har. Det får inte bli så att döende ska behöva åka in och ut på sjukhus och utsättas för onödiga prover och behandlingar som inte gör någon nytta. Jag skulle också önska att personalen fick mer tid för reflektion, så att man hinner prata sig samman för att kunna dra åt samma håll.
Vilka positiva tecken ser du?
– Arbetet med palliativregistret visar på de brister som finns, sätter igång diskussioner och skapar medvetenhet. Ta en sådan enkel sak som munvård – klarar vi målen där? Om inte, vad gör vi åt det? Det finns mycket som är bra i vården också och många sjuksköterskor som gör ett fantastiskt arbete.