Jag oroade mig till sjukdom

Den egna erfarenheten som patient gör att  beteendevetaren Carl Fredrik Bennet anser sig ha svar på varför vissa patienter inte blir friska och struntar i sin medicin. Oro och dålig självkänsla står i vägen för ett tillfrisknande, hävdar han.

En torsdag i mars 1975 fick jag veta att jag hade lymfcancer«, berättar Carl Fredrik Bennet för distriktssköterskorna i Falkenberg, som har kommit för att lyssna på hans föreläsning om hur man kan lära sig mer om hur diabetiker och andra patienter tänker, tycker och känner. 
Hans läkare Jerzy Einhorn frågade honom om han visste varför just han hade blivit sjuk och sa: »Jag misstänker att du har oroat dig hit.«
– Jag var svensk mästare i att oroa mig och kände genast igen mig i hans beskrivning, säger Carl Fredrik Bennet, föreläsare, organisations- och beteendeutvecklare, coach och författare.

Jerzy Einhorn menade att Radiumhemmet kunde erbjuda bästa tänkbara vård, men behandlingen förutsatte att patienten Carl Fredrik Bennet själv gjorde 50 procent av jobbet.
– Jerzy Einhorn sa till mig att ingenting var viktigare för min framtida hälsa än min egen självkänsla, jag måste vilja bli frisk. Under tre år var han min mentor.

När Carl Fredrik Bennet 28 år senare fick diabetes efter en bypassoperation hade han verktyg för att hantera sin nya sjukdom. Han vågade direkt erkänna att han var diabetiker och bestämde sig för att inte oroa sig utan lära sig allt om sjukdomen.

Han började också umgås med and­ra med diabetes.
– Jag upptäckte att många diabetiker led av fantasiupplevelser som verkade äkta, det som jag kallar oro.
Deras oro är naturlig och en del av människans överlevnadsinstinkt, resonerar han. Men oron är ett hinder för en god utveckling för patienten. Och sjukvårdspersonal måste bemöta oron med respekt.
– Första steget i all omsorg är att få patienten att gilla vad han eller hon ser i spegeln.

Ju bättre självkänsla desto lättare har man att hantera alla typer av situationer och relationer. Självkänslan motverkar konflikter, oro, stress och utbrändhet, anser Carl Fredrik Bennet. En person med stark självkänsla tar ett stort ansvar för sig själv och sina handlingar. Man vågar anta utmaningar, hanterar lättare förändringar och ser möjligheter i stället för problem. En person med svag självkänsla identifierar sig ofta med problemet.

Självkänsla är enligt Carl Fredrik Bennet ett mått på hur mycket vi tycker om oss själva, hur mycket vi är värda i våra egna ögon och hur mycket ansvar vi är beredda att ta för våra egna liv. Självförtroende däremot handlar enbart om prestationer.

– Det stora misstaget många gör är att enbart fokusera på prestationer. Resultatet blir ofta en för tidig död eftersom många bara har bra självförtroende som mål i stället för en hög självkänsla, och man tävlar i att vara bäst på allt.

Carl Fredrik Bennet citerar Carl Gustav Jung som sa att vi ser vad andra gör, men inte varför de gör det. Alltså bedömer och värderar vi människor enbart utifrån deras beteenden.

– Det blir till en yrkesskada i vården där man möter många patienter och snabbt gör sig en bild av patienterna utifrån deras beteende, ibland en negativ bild. Men det finns inga negativa människor utan bara negativa beteenden.
De negativa beteendena går dessutom enligt Carl Fredrik Bennet att förändra. Det hänger ihop med svag självkänsla. Det handlar om att tänka rätt.

– Vårt och patienternas sätt att tänka är helt avgörande för de resultat vi vill uppnå inom vården.

Sättet att tänka påverkar vårt undermedvetna som tror på allt som vi säger till det. Första steget mot det anser Carl Fredrik Bennet är att kalla sig själv för jag och inte man. Säger du till ditt undermedvetna: »Man borde gå ned i vikt« så får det inga konsekvenser för dig för det handlar ju tydligen om någon annan, förklarar han.

– I praktiken innebär det att om du förändrar dina tankar så förändrar du ditt liv, för du blir vad du tänker. Säg därför bara sådant till dig själv som du vill ska vara sant.

Han tycker inte heller att vårdpersonal ska tillåta patienter att beskriva sig själva i negativa termer, utan peppa dem i stället. »Du klarar av att ta din medicin, du behöver bara träna lite.« »Du är ingen dålig patient, för det finns inga dåliga patienter.»

Carl Fredrik Bennet tycker att det är sant det som Henry Ford ska ha sagt: vare sig du tror att du kan eller att du inte kan, så har du rätt.

Han tycker att det är hög tid att sjukvården lär av alternativmedicinen som tillämpar de tre T:na – time, talk and touch, det vill säga tid, samtal och beröring. Alla vet att varje patient behöver tid för att förstå och acceptera sin sjukdom. Alla patienter vill bli lyssnade på och respekterade och alla människor vill bli berörda på något sätt i mötet med vårdpersonal.

Uppskattad vårdpersonal använder, enligt Carl Fredrik Bennet, de tre T:na, ibland helt omedvetet.

– Möts inte patienter av de tre T:na,  kommer de bara in i sjukhusapparaten och stressas av att vårdpersonalen är stressad och utmattad. De får inga förklaringar till sin sjukdom, deras oro blir inte tagen på allvar, de hospitaliseras och blir aldrig delaktiga i sin läkandeprocess. De kan därför inte heller göra 50 procent av jobbet själva, vilket de måste för att kunna bli helt friska.

Lästips

• Bronsberg B med flera. Bränn inte ut dig! Kulturpool.se 1987.
• Carnegie D. Sluta oroa dig, börja leva! IPU-förlaget 1983. (Översatt och omarbetad av Carl Fredrik Bennet.)
• Farm Larsson M m fl. Fri från oro, ångest och fobier. Månpocket 2005.
  Jönsson B. Tio tankar om tid. Brombergs förlag 1999.
• Skårderud F. Oro. Natur och kultur 2002.