Läkta sår ger livet tillbaka

Läkta sår ger livet tillbaka
Sedan Rosa Jönsson började få sina bensår omlagda av Maria Ewald-Lind har hon fått livsglädjen åter. Foto: Tore Tobiasson

Efter fyra års plåga började Rosa Jönssons bensår läka. Sjuksköterskorna i Halmstad har lyckats minska antalet ben- och trycksår till ett minimum — och vården är billigare.

När sjuksköterskorna i hemsjukvården möter en ny patient bedömer de först status för näring, smärta och sömn samt mäter ankelindex, berättar Maria Ewald-Lind. Som sårvårdsansvarig var det hon som fick starta projektet 2006 som skulle minska antalet ben- och trycksår och göra vården billigare. Ett helhetstänkande ligger bakom framgången.

— Det räcker inte att bara behandla såret. Vi gör alltid en helhetsbedömning av patientens hälsa. I går fick jag till exempel en patient som hade 70 i Hb. Innan hon har ett bättre blodvärde kan inte såret läka, säger Maria Ewald-Lind under ett hembesök hos Rosa Jönsson, 87 år.

Hon fick ett sår på ett åderbråck på vristen för fyra och ett halvt år sedan. Såret läkte inte trots antibiotika och omläggningar tre gånger i veckan. Efter ett lårbensbrott i april i fjol övergick hon från närsjukvården till hemsjukvården och fick den nya sårvårdsbehandlingen samt en patientansvarig sjuksköterska.

Rosa Jönsson förklarar att hon fått livet tillbaka.

— Jag kunde varken äta eller sova när det var som värst. Nu är såret nästan läkt, smärtan borta och jag har gått upp ett par kilo, säger hon glatt.

Inte bara patienterna mår bra av det nya arbetssättet, utan även ekonomin. Sjuksköterskorna i Halmstad kommuns hemsjukvård sparade in 1,7 miljoner kronor mellan 2006 och 2008. Och besparingen håller i sig. Nu är antalet trycksårspatienter i kommunen under en procent och projektet har permanentats.

Utbildning är en viktig del i konceptet. Bland annat har Maria Ewald-Lind utbildat alla de omkring 80 dagsjuksköterskorna inom kommunen i ben- och trycksårsbehandling. Varje patient får också en ansvarig sjuksköterska som följer dem. Det har visat sig ge bäst behandlingsresultat. När sjuksköterskan följer en och samma patient kan de enklare observera förändringarna som sker i såret. De flesta såren fotodokumenteras kontinuerligt under behandlingen. Förtroendet mellan sjuksköterska och patient är också viktig.

Rosa Jönsson ville först inte låta sig kompressionsbehandlas.

— När jag förklarat gick hon med på det. En kompressionsbehandling kan vara smärtsam, men utan den läker inte ett venöst bensår, konstaterar Maria Ewald-Lind.

Det som löste Rosa Jönssons situation var en kombination av kompression, undertrycksbehandling och silverförband. Men för att veta hur hårt patienten ska lindas krävs ett ankel­index. Därefter väljs bandaget som ger det tryck som krävs för att läkningen ska kunna börja.

Maria Ewald-Lind visar ett par olika bandage-kit som ger olika tryck. Rosa Jönsson lindas med 17 mm/Hg-bandage.

— Kompressions- och undertrycksbehandlingen samt användningen av antimikrobiella förband gör att mycket få behöver antibiotika för att få tryck- eller bensår att läka, säger hon och vinkar adjö till Rosa Jönsson.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida