Lavemang mot brusten blindtarm
Trots svåra buksmärtor sedan flera dagar avfärdade sjuksköterskan pojkens besvär som förstoppning.
En 14-årig pojke med ihållande och tilltagande magont sedan några dagar anlände till barnakuten tillsammans med sina föräldrar strax före klockan fyra en söndagsmorgon. Man kände på hans mage och han fick ett lavemang.
Smärtorna lättade lite men pojken blev inte bättre. På måndagen ringde mamman vårdcentralen och undrade om det kunde vara blindtarmsinflammation. Hon råddes att åka till barnakuten där pojken fick ett nytt lavemang.
Ett par timmar senare undersökte en läkare 14-åringen och beslutade om akut operation på misstanke om blindtarmsinflammation. Då hade blindtarmen brustit och orsakat allmän bukhinneinflammation och utbredda sammanväxningar mellan tunn- och tjocktarm.
Operationen var besvärlig. Patienten hade sedan svåra smärtor i flera dagar efter operationen, plågades av buksmärtor flera gånger under sommaren och opererades i mitten av augusti för tarmvred.
Pappan anmälde sjuksköterskan på barnakuten och ansvarig läkare till Ansvarsnämnden. Enligt sjuksköterskan tog en barnsjuksköterska emot familjen, ringde till kirurgjouren och fick besked om lavemang. På sjuksköterskans uppmaning gav sedan en undersköterska pojken det. Själv blev hon tillkallad för att prata med familjen då de skulle gå hem eftersom pojken hade blivit bättre.
Sjuksköterskan skrev i sitt yttrande att hon hade tyckt att de skulle vänta på läkaren. Men han hade mycket att göra så hon motsatte sig inte föräldrarnas vilja.
Sektionschefen skrev att sjuksköterskorna gör en första bedömning och avgör om barnet ska träffa en kirurg eller medicinare. Men ett barn med buksmärtor som efter lavemang är helt opåverkat och där bukpalpation inte visar något får åka hem utan läkarbedömning om familjen så önskar. Pappan invände att sonen aldrig hade varit besvärsfri utan bara fick en tillfällig lindring av lavemanget. Familjen erbjöds aldrig att träffa en läkare. Någon diskussion om alternativ till diagnosen förstoppning fördes aldrig.
Nämnden skriver att kirurgbakjouren kontaktades då pojken kom till akuten. Det framgår dock inte av sjuksköterskans dokumentation och inte heller om pojkens buk undersöktes innan han gick hem. Ingen läkarkontakt togs då han skulle gå hem och bakjouren kände inte till att han hade lämnat mottagningen.
Nämnden ger sjuksköterskan en erinran för att hon lät pojken gå hem med oklara buksmärtor utan att bli läkarundersökt. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 2005/2140:b2).