Neurosjuksköterskorna vill ha egen specialistutbildning
Sedan Riksföreningen för neurosjuksköterskor mer eller mindre upphörde i början av 2000-talet har den haft svårt att återhämta sig. Behovet av fler medlemmar är stort. Inte minst om föreningen ska lyckas med målsättningen att försöka få till stånd en specialistutbildning för neurosjuksköterskor.
Föreningen bildades 1976. Men i början av 2000-talet upphörde den mer eller mindre att fungera på grund av inre stridigheter. Den återuppstod 2006, men av landets många hundra sjuksköterskor verksamma på neurolog- och neurokirurgiska kliniker är endast ett 30-tal medlemmar i dag.
– Vi har inte lyckats nå ut med att vi har återuppstått. Men vårt mål är att föreningen ska bli en naturlig plats för neurosjuksköterskor att kommunicera med varandra och dela med sig av kunskaper.
Det säger Anna Lena Törnqvist, sjuksköterska och medicine doktor vid avdelningen för neurokirurgi, Lunds universitetssjukhus, och sedan i maj 2007 ny ordförande för föreningen.
Ett annat mål är att via föreningen lobba för skapandet av en specialistutbildning och att få neurosjuksköterskornas område erkänt som en egen specialitet av Socialstyrelsen.
Inom neuroområdet finns det många subspecialiteter med egna nätverk. Exempelvis sjuksköterskor inom ms, epilepsi, Parkinson, neurologiska tumörer och neurointensivvård.
– Alla de sjuksköterskor som bedriver den mer generella neurokirurgiska eller neurologiska omvårdnaden hamnar nästan alltid vid sidan om. De får ingen riktig fortbildning och deras kompetensutveckling syns inte, eftersom de som är specialiserade tar så mycket plats. Där kan vår förening fylla en viktig funktion, säger Anna Lena Törnqvist.