Ovärdig död etsar sig fast

Att se och höra patienten plågas och inte kunna lindra lidandet, är minnen av den ”dåliga” döden som sitter som etsade i sjuksköterskors minnen. Ett fungerande teamarbete kan vara en del av lösningen.??

I försöken att förhindra att döendet och döden blir en ”dålig” upplevelse, är det viktigt att skilja mellan faktorer som handlar om sjukvårdssystemet, som bristande kommunikation, vårdplanering och hantering av plågsamma symtom, och faktorer bortom sjuksköterskans kontroll, till exempel konflikter i familjen.

Det konstaterar adjunkt Liv Meidell, sjuksköterska på Axlagården i Umeå, och Birgit Rasmussen, sjuksköterska och professor, båda vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, i en studie.

Sjuksköterskor som deltog i olika utbildningar i palliativ vård ombads att skriva var sin kort berättelse om sina erfarenheter av ”dålig” död. Alla berättelser handlade om att de upplevde att patientens värdighet var underminerad.

De totalt 170 berättelserna innehöll ett eller flera av följande teman, som samtliga pekar på erfarenheter av ovärdigt döende eller död: att inte ha möjlighet att lindra lidande, inte kunna kommunicera inom teamet, kommunikationsproblem mellan personal, patienter och familj, konflikter i familjen samt att inte ha diagnostiserat en patient som döende.

Beskrivningar av den ”dåliga döden” inkluderar bland annat smärta och illamående, svårt lidande och en atmosfär som präglas av ångest, gråt, smärta, skrik och övergivenhet. Exempelvis ”hon skrek av ångest och smärta”, ”hennes sista timmar var fyllda av smärta och dramatiska, blodiga och påfrestande kräkningar”, ”hans andning var rosslig och han kämpade efter luft under döendet” samt ”hon dog med smärta, helt ensam”.

Sjuksköterskorna beskrev att de inför den ”dåliga” döden kände ångest, frustration, otillräcklighet och maktlöshet och att känslorna gav avtryck i deras minnen och hjärtan, som upprörde dem i år framöver. ”Trots alla år som har gått, sitter minnena av den hemska döden som etsade i mitt medvetande”, ”det gör ont i hjärtat och jag känner ångest när jag tänker på den patienten”, ”vi hade inte tid att planera vården och det gjorde att vi kände oss otillräckliga”, ”läkarna fokuserade på diagnos och behandling, medan vi ville fokusera på en värdig död”.

För att bereda väg för en god död är det viktigt att skilja på det som går att åtgärda och inte; då är teamarbete och ett gemensamt förhållningssätt i personalgruppen nyckelfaktorer.