På flakmoppe till patienten
Som ensam sjuksköterska på Ven har Inger Vernersson att hantera allt från hjärtstillestånd och cykelolyckor till kattförlossningar. Men det stora ansvaret ger henne bara en kick.
Inger Vernersson tar emot med kaffe och nybakade bullar i den vackra sjuksköterskemottagningen mitt på ön Ven utanför Landskrona. Färjan hit tar en halvtimme. ”Jag passade på att baka lite på lunchen, mellan provtagningarna.” I väntrummet, några stolar på en hemtrevlig glasveranda, pryds väggen av korsstygnsbroderier, Ingers sätt att koppla av efter jobbet. På ett av dem kan man läsa ”Åkt på alarm” och det sitter ganska ofta på ytterdörren.
Inger ansvarar nämligen också föröns ambulansverksamhet och hemsjuk-vård. Hon berättar om när en turist fick bröstsmärtor och Inger ryckte ut med ambulansen. På väg till räddningsbåten fick mannen hjärtstillestånd tre gånger. Inger defibrillerade, intuberade och gav adrenalin, assisterad av ambulanssjukvårdare. Varje gång lyckades de få i gång hans hjärta igen. Väl på fastlandet, där två ambulanser väntade, var Inger genomsvettig. Sex veckor senare ringde mannen, nu bypass-opererad och pigg, och tackade för hjälpen.
— Jag gillar att ha stort ansvar, det ger mig lite kickar!?
Någon kick fick hon dock inte av att förra årets besked att det enskilda vårdavtal hon har med Region Skåne sedan 1991 skulle ut på offentlig upphandling. Inger tvingades snabbt lära sig att formulera kvalitets- och miljöplaner för sin mottagning. ”Jag är sjuksköterska – inte ekonom!” säger hon med eftertryck. Våndan var stundtals stor innan Inger till slut fick besked om att hon vunnit upphandlingen.
Inger var tidigare narkos- och operationssjuksköterska på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Men 1988 bestämde sig hon och maken Bosse för att flytta med de sex barnen till Ven, efter att ha tillbringat flera semestrar på ön. ”Vi är lite halvgalna båda två.” Bosse pendlade i början till jobb i Malmö och Inger tog emot patienter hemma i köket när den dåvarande distriktssköterskan inte hann med. ?
Efter många turer där Inger bland annat kombinerade en halvtidstjänst inom hemsjukvården med arbete som konferensvärdinna på ön fick hon rådet att ansöka om enskilt vårdavtal med Region Skåne. Enligt avtalet ska mottagningen ha öppet 10 timmar i veckan, men efter att ha hört Inger beskriva sitt arbete en stund inser man att hon är nåbar i stort sett jämt. Det ser hon inte som något problem när det gäller Venborna, däremot anas en viss irritation hos Inger när hon beskriver hur påstrukna turister cyklar omkull i Vens backar, eller vill ha en fästing borttagen sent på kvällen.
I snitt har Inger 15 patienter om dagen. Var 14:e dag kommer läkaren Ulf Janerot från Landskrona och de två tar sig runt bland öns patienter på Ingers flakmoppe. Venborna lever länge och söker inte vård i onödan. Inger berättar om en 93-årig man som en söndag hörde av sig för att varken en whisky eller den vanliga medicinen hjälpte mot kärlkrampen. Men han ville inte ha något smärtstillande, ”då var det värre i torsdags”. Det visade sig att mannen haft en stor, pågående hjärtinfarkt. Men han levde i flera år till och somnade till slut in i sin egen säng.