Psykiatrin fortfarande längst ner i hierarkin

Bland sjukvårdens olika specialiteter står den psykiatriska vården längst ner i hierarkin. Det måste uppmärksammas och förändras, anser forskare, och för det krävs att nya metoder utvecklas.

17 januari 2011

Eric Carlström, docent i offentlig förvaltning, har tillsammans med Johan Berlin, docent i företagsekonomi, studerat kulturella uttryck inom den slutna psykiatriska vården. De beskriver att om psykiatrin står längst ut på ena kanten av ett kontinuum när det gäller prestige, återfinns traumateamet längst ut på den andra kanten.

– Psykiatrin befinner sig längs ner i hierarkin och det behöver uppmärksammas. För det krävs ett lyft så att personal söker sig dit, säger Eric Carlström som också är sjuksköterska och har arbetat i många år som avdelningschef i psykiatrisk vård.

Skammen finns kvar

Psykiatrin har förändrats mycket genom åren, inte minst under 1980-talet då de gamla mentalsjukhusen stängdes och ersattes av en utbyggd öppenvård, boenden och behandlingshem. Trots det anser Eric Carlström att personalen inom den slutna psykiatriska vården fortfarande bär med sig negativ publicitet, och med den även den gamla kritiserade psykiatrin och skammen för den. Trots att personalen har bytts ut flera gånger om sedan dess. Hur det kommer sig förklarar han med att den ärvs.

– Man blir snabbt en kvalificerad medfånge i en kollektiv verksamhet. Man anpassar sig och blir kulturbärare, även om nya modeller, exempelvis KBT, har betytt mycket genom att ge nya vinklar, säger han.

Nya verktyg behövs

För att bryta den väldigt starka tradition som finns i synen på psykiatrin anser Eric Carlström att personalen behöver nya verktyg i sitt arbete som tydliggör uppdraget. För det krävs forskare som kan titta på och hjälpa till att förändra arbetet. Verksamhet som har låg prestige kostar mycket pengar eftersom det är svårt att rekrytera personal.

– Pengar måste satsas på att ge psykiatrin en ny profil och en högre attraktivitet. Personalen måste känna sig betydelsefull.

Bältessängen – skamlig men nödvändig 

Med arbetet inom psykiatrin följer också att i vissa fall använda tvång, som delvis är förknippat med skam. Ett exempel är bältessängen som står undangömd någonstans på avdelningen. Detta trots att den måste finnas och kräver mycket kunskap av personalen som ska hantera den patient som behöver den på ett bra sätt.

Personalen försöker kompensera sin känsla av att vara i överläge genom att inte ha arbetskläder, utan att i stället se alldagliga ut och därmed skilja sig från patienterna så lite som möjligt.

– Tradition och etik talar om gamla repressiva metoder vilka personalen tar avstånd ifrån, men de gör det på ett gammeldags sätt. Genom att med klädsel se likadana ut som patienterna, signalerar de att vi är en enda stor familj. I stället borde man visa att man är professionell och utveckla vården ett steg till, anser Eric Carlström.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida