Reflekterat

Som vårdbiträde har jag lärt mig att det ofta underlättar om man sjunger för de dementa.

Jag brukar köra med gamla sommarvisor eller julsånger. Någon psalm då och då. Men det bekymrar mig hur det ska bli när jag blir gammal.
Det är lite lustigt det där med äldreboenden och musik. Det mesta som spelas för gamlingarna, på cd eller av underhållare med gitarr, rör sig kring temat: trubadur tolkar den svenska visskatten. Jag brukar fundera över detta. Beror det a) på att alla pensionärer har samma musiksmak, eller b) på att gemytlig trubadurmusik är vad vi yngre tror att gamla gillar?

Länge lutade jag åt alternativ b, och var lite sur å de äldres vägnar. Något slags tråkig generationsfördom verkade föreligga. Alla pensionärer dras över en kam. Men nu är jag inte längre så säker. Dagens musikutbud skiljer sig enormt från tidigare generationers. Vi har också mp3-spelare, reklamradio, musikskola och MTV. Inte konstigt att var och en har sin egen smak. Förr var musikscenen inte densamma. Sveriges Radio, folkparker samt grammofonskivor var väl allt? Då blev nog stilarna mer konforma.

Det stora problemet återstår egentligen för kommande generationer att lösa. Vad ska de ge oss att lyssna på när vi blir gamla? Acid jazz? Punk? Reggaeton? R’n’b? Jag är orolig. Det kommer att bli bråk mellan de vårdtagande syntharna och hårdrockarna. Eller kanske sker en missuppfattning och man tror att alla gamlingar 2060 helst vill höra låtar från 1995. Då får vi sitta i rullstolarna och lyssna på eurodisco.

Fast förhoppningsvis följer dagens teknologiska lösningar med oss även in på hemmet. När jag flyttar in har nog varje boende sin egen iPod-spelare. I rullstolar och vid bord sitter gamla med vita hörlurar i öronen. Med rynkiga, darrande händer zappar de fram en ny sång på mp3-spelarens skärm. I stället för en trubadur kommer en man med dator så att vi kan ladda ned de senaste låtarna från nätet. När han har gått blir det tyst. Alldeles tyst. Ja, förutom bastonerna som läcker ut från lurarna, då. Och det försynta klickandet när vi letar oss fram till våra favoritlåtar, i väntan på att gruppboendets middag av puréad fisk ska vara färdig.