Reflekterat
De kallas tråkiga, flummiga och oanvändbara, omvårdnadsteorierna alltså. Synd, för de kan öppna dörrar.?
Föreläsaren kör sin power point-presentation, bild efter bild med rubriker och rader med ord som förklarar. Sedan den obligatoriska illustrationen med cirklar, rutor och pilar som går runt och in i varandra. Bänkgrannen vänder sig till mig och viskar upprört: »Jag blir galen! Varför kan de inte nöja sig med en enda teori och berätta hur vi ska använda oss av den?«?Kommentaren är långt ifrån unik. Jag har hört den i tre år, lika länge som omvårdnadsteoretikerna har gjort oss sällskap i utbildningen. Deras betydelse har inte kunnat betonas nog under lektioner och i studieuppgifter. De har sagts vara viktiga för att synliggöra omvårdnadens särart, de behövs för att professionen ska tas på allvar och utvecklas. Ändå är de så illa sedda hos studenterna. På Facebook har det bildats en grupp i syfte att bekämpa dem.?
Jag tycker att det är synd. För alldeles nyligen upplevde jag hur transitionsteorin fick en patient att öppna sitt hjärta. Genom att ställa frågor utifrån den fick jag tillgång till hennes tankar på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Doktorn skrev i sin journal att patienten var glad och livlig. Jag vet att hon var det motsatta. Jag vet att hon hade kunskapsluckor kring sina besvär, att hon kände sig ensam och att stödet till henne från vårdens sida varit obefintligt. Det tog inte lång tid att få reda på med rätt teoriverktyg.??
Nyfiket undrar jag hur några av mina sjuksköterskevänner som gick ut utbildningen för ett halvår sedan använder sig av omvårdnadsteori på sina arbetsplatser. Svaret från de allra flesta är att de inte har reflekterat över teorierna en enda gång. De vet inte om deras avdelningar jobbar efter någon specifik teori, det är inget som diskuteras. Den bilden bekräftas i platsannonserna. I flera månader har jag lusläst annonser, bara en enda gång har en avdelning uttryckt att de arbetar utifrån en omvårdnadsteori.
Problemet ligger förmodligen i pedagogiken. Det är inte teorierna det är fel på utan att själva handboken saknas. Den som skriver en bruksanvisning i omvårdnadsteori kan komma att tjäna fina pengar, öka kvaliteten i sina patientmöten och kanske till och med få en fanclub på nätet.