Slut på lögnerna
Percy Berglund var alkoholist och körde ambulans. Nu berättar han öppet om sin erfarenhet, som gett honom näsa för missbruk.
På ambulansstationen i Lund går larmet. Man cirka 70 år. Bröstsmärtor. Men det är inget fel på hjärtat. Percy Berglund anar vad det är frågan om. Som nykter alkoholist kan han ”lukta” sig till missbruk. Vad den 70-årige mannen behöver hjälp med är sina alkoholproblem.?
— Jag har alltid med mig några telefonnummer som jag lämnar om jag tror att det är den typen av hjälp patienten behöver; till Anonyma alkoholister och till Nämndemansgårdens kostnadsfria rådgivning. I det här fallet ordnade jag en plats på Beroendecentrum åt mannen.??
Vi sitter på Café Lundagård, ett av Lunds mest anrika kaféer. Klockan är strax efter nio på förmiddagen och Percy har just gått av sin nattjour. Han beställer en rejäl macka med massor av pålägg. Efter ett par tuggor börjar han berätta sin historia. Jag märker hur bordsgrannarna spetsar öronen när brottstycken av ett liv letar sig fram mellan borden:?
”Farsan, han var kyrkovaktmästare i Sjöbo. Alkis han med. Fick inte synas utåt. Så när han inte klarade det fick jag masa mig upp på morgnarna och ringa i kyrkklockorna. Jag älskade min far, men inte det han gjorde när han drack. Sån skulle inte jag bli.”??
”Hemma var det jag som fick hjälpa morsan. Jag har alltid ställt upp för andra, men inte för mig själv.”? ?
”På festerna var det jag som var clownen. Det var en roll jag trivdes i. Jag spelade, sjöng och höll i gång.”?
”Familjen söp jag bort, men jag har bra kontakt med dottern. Hon är 20 nu.”?
Att bordsgrannarna lyssnar är inget som bekymrar Percy. Han skäms inte för sin alkoholism. Ser på det som en sjukdom. Något han själv inte rår för men som han har ansvar för. Sköter han sin sjukdom och låter bli att ta första glaset blir det heller inget andra eller tredje. Så resonerar han, varje dag. Nykterheten är en färskvara, förklarar han. Nu har den hållit sig färsk i snart sex år.?
— Skillnaden mot förr? Då höll jag mig nykter, tills jag började dricka igen. I dag lever jag nyktert.?
Percy vet vad han talar om. Han har lurat sig själv och omgivningen förr.??
I början av 90-talet arbetade han som barnsjuksköterska på barnonkologen i Lund. Periodvis drack han dagligen. Sjukskrivningarna duggade allt tätare. Rent tekniskt skötte han jobbet väl men avdelningsföreståndaren anade hur det stod till. Hon övertalade honom att ta kontakt med sjukhusets Minnesotamottagning. Efter 29 dagars behandling berättade han för alla på avdelningen om sina alkoholbesvär.?
— Jag hade svårt att ta all den omtanke personalen visade mig. Avdelningsföreståndaren kom till och med och besökte mig på behandlingshemmet. Själv kände jag mig bara skitig, jag motsvarade inte den idealbild jag hade av mig själv; duktig, vänlig och den som alltid ställer upp i alla lägen.?
Det dröjde inte länge förrän han började dricka igen. Men nu på ett sätt som inte skulle avslöja honom på jobbet.?
— Jag trodde att det mest var tillfälligheter som gjorde att jag drack. Sambon hade stuckit, kronofogden var efter mig. Inte konstigt att man behövde ett glas då och då. Att det var drickandet som låg bakom allt elände var jag för sjuk för att inse.??
Samtidigt började han utbilda sig till ambulanssjuksköterska. När han i början av 2000-talet sökte sin första tjänst inom ambulansen berättade han öppet om sina alkoholproblem. Men han berättade bara att han fått behandling, inte att han fortfarande drack.?
Med det nya schemat blev det än värre. Många lediga dagar mitt i veckorna ledde till ett allt mer okontrollerat drickande. ?
Han började rucka på sina moraliska principer. När han i sitt jobb kom till en trafikolycka som orsakats av en onykter förare var han inte nådig. Skällde ut föraren efter noter. Han säger att han aldrig har kört ambulans berusad, men allt oftare hände det att han gjorde det på sin fritid.?
— Det enda som oroade mig då var att jag kunde åka fast och bli av med körkortet. I dag ser jag annorlunda på det, är mest glad att jag inte körde ihjäl någon. Det där skäms jag fortfarande för.?
Det höll ett par år. Sen blev det tvärstopp. En av kollegerna kom tillsammans med stationschefen fram till Percy samtidigt som han gjorde sig redo att gå på sitt pass. I handen höll de en alkoholmätare. ?
— Just då var jag naturligtvis förbannad på min kollega. I dag är jag väldigt tacksam för att han grep in.??
Efter den nya behandlingsomgången tog det ytterligare ett par år innan Percy definitivt gav upp kampen mot alkoholen. Med tårar i ögonen berättar han om moderns 80-årsdag och syskonen som tydligt visade att de inte ville ha med honom på kalaset.?
— Plötsligt stod jag där alldeles själv. Där någonstans förstod jag att jag aldrig skulle vinna över flaskan. Sen dess har jag aldrig ens haft lust att dricka mer.?
Som ambulanssjuksköterska ska han agera i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Men när han anar att det finns alkohol med i bilden utgår han nästan alltid från sig själv.?
— Min erfarenhet hittills är att det fungerar. Sin egen spegelbild känner man alltid igen.