Standardvårdplan behövs för vård av organdonatorer

Standardvårdplan behövs för vård av organdonatorer
En av Anne Flodéns artiklar som är publicerad i Journal of Clinical Nursing visar att en fjärdedel av Sveriges intensivvårdssjuksköterskor uppger att det händer att respiratorn stängs av utan att organdonation över huvud taget har diskuterats.

Över hälften av Sveriges iva-sjuksköterskor tvivlar på att det med klinisk neurologisk undersökning går att fastställa att en person har avlidit i total hjärninfarkt. Deras uppfattning är att detta tvivel kan påverka även patientens anhöriga. Det visar sjuksköterskan Anne Flodén i en avhandling som hon presenterar i dag.

Intensivvårdssjuksköterskan har en speciell position. När den svårt sjuke eller skadade patienten har förklarats död i total hjärninfarkt har hon ofta haft en långvarig och nära relation till både patienten och de anhöriga.

Ser ut som en vanlig vårdsituation

När sjuksköterskan ska vårda den avlidne med en kropp som är varm, med ett hjärta som fortfarande slår och som andas med hjälp av respirator, upplevs det ofta kluvet — det ser ut som en vanlig vårdsituation.

 

Det säger Anne Flodén, intensivvårds- och anestesisjuksköterska och forskare vid Sahlgrenska akademin i Göteborg. I sitt avhandlingsarbete har hon med en enkät frågat hälften av landets intensivvårdssjuksköterskor hur de ser på möjlig organdonation vid total hjärninfarkt. För att få fram så stor bredd som möjligt i uppfattningar har hon även intervjuat nio respektive femton intensivvårdssjuksköterskor.

Så litar sjuksköterskorna på patientens död

Anne Flodén har identifierat fyra kvalitativt olika sätt som iva-sjuksköterskor förstår och litar på att patienten verkligen är avliden.

  1. Sjuksköterskan litar på att personen är död. Det råder inga tvivel oavsett metod eller tillvägagångssätt vid dödförklaringen.
  2. Sjuksköterskans värdering av läkarens kunskap och kompetens avgör. Litar hon på läkaren litar hon också på dennes bedömning. Gör hon det inte, känner hon sig inte säker på att patienten är död.
  3. När sjuksköterskan är med när dödsdiagnostiken genomförs och ser med egna ögon att personen är död känner hon sig förvissad om det.
  4. Sjuksköterskan vill att diagnosen alltid ska göras med kontraströntgen av hjärnan så att man kan få svaret ”svart på vitt”.

 

Tydlig organisation och riktlinjer krävs

Hennes slutsatser är att det dels krävs en tydlig organisation med riktlinjer för vård i samband med organdonation och att det måste vara tillåtet för sjuksköterskan att säga till om hon känner sig tveksam till total hjärninfarkt och diagnostiken för att fastställa den.

Sjuksköterskorna strävar efter att göra sitt yttersta för att det ska bli rätt i vården av en möjlig donator. Sjuksköterskans handlingar i dessa situationer kan komma att påverkas av hur hon litar på dödförklaringen av patienten.

 

För att sjuksköterskan ska känna sig trygg i dessa situationer krävs ett organisatoriskt stöd. Jag skulle vilja vara med och ta fram en standardvårdplan som skulle kunna vara en del i denna stödjande organisation, säger Anne Flodén.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida