Stora brister i vården av självmordspatienter

I flera fall ifrågasätter vi om självmordet hade behövt hända, säger medicinalrådet Helena Silfverhielm som granskat 153 av de självmord som begicks förra året och anmäldes enligt lex Maria.

Hon har hittat en rad systembrister i vården av självmordsnära patienter. Främst är det riskbedömningar, dokumentation och samverkan som saknas. I 40 procent av fallen har ingen bedömning gjorts, eller åtminstone har den inte dokumenterats. För två tredjedelar av patienterna fanns det ingen dokumenterad vårdplan. I var fjärde journal saknas uppgift om tidigare självmordsförsök.

Men det brister också i kommunikation, informationsöverföring, kontinuitet, kompetens och övervakning. Anhöriga känner ofta att vården inte lyssnar på dem och deras information tas inte till vara. 

Sedan februari förra året ska alla självmord som inträffat inom en månad efter en patients kontakt med vården lex Maria-anmälas och i den anmälan ska också de anhörigas yttrande finas med. De granskade fallen är en del av de anmälningarna.

– Det här är inte en fråga bara för psykiatrin. Det är viktigt att hela vården uppmärksammas på att självmordstankar kan förekomma överallt i vården. Det är till exempel inte ovanligt med självmord efter cancerbesked, säger Helena
Silfverhielm.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida