Tresitssoffor är bra!

I förra numret av Vårdfacket frågade krönikören Karin Hugelius varför det finns tresitssoffor i väntrummen (vem vill sitta i mitten?). Här får hon svar:

1977 gick jag som elev in på Kungälvs sjukhus röntgenavdelning och fann att här skulle jag bli sjuk av att sitta och vänta i väntrummet. Varför? Gamla tidningar, fula, flagnade färger, dålig belysning, ingen information om varför jag skulle vänta. Vad göra, tänkte jag?

Varje dag tog jag bort trasiga tidningar. Städade upp. Bad kolleger ta med tidningar. Tresitssoffor var bra. En sitter i hörnet, kan lägga sin väska eller kofta i mitten, två får plats. En sitter med någon som ligger i knäet, plats för vila och närhet. Barn behöver utrymme. Ungdomar halvligger, kryper upp, behöver plats. Tresits är perfekt. Folk behöver utrymme för att känna sig komfortabla, revirtänket gäller även i väntrum.

Jag tänkte mig in i hur det är att vara sjuk och bara bli satt i en stol i ett fult rum. Lite chockad, med eller utan anhöriga, med värk och kanske dödsångest, stress inför bildens resultat. Tumör? Cancer?

Jag gjorde en utställning om olika undersökningar, lungbilder blev mobiler, sinus-undersökningsbilder likaså. Jag skapade en miljö som inbjöd till samtal patienter emellan. Jag ordnade konst på väggarna med stimulerande färger, och att gamla fack för att hämta papper blev »tittskåp« för bårvagnspatienter. Upplysning är alltid bättre i kombination med samstämda glada färger som stimulerar hjärnan.

Under mina 29 år på avdelningen har vi haft en mycket bra och vacker arbetsmiljö för både patienter och personal. Men det har krävts engagemang från alla.

TEXT – Barbro Linhem, Kungälv